# ID: svediakorp-gov432443
# author: Kauppi (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-01-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FI
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 628
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, ärade kommissionär!
Clearing- och avvecklingsverksamheten utgör en väsentlig del av alla transaktioner på värdepappersmarknaden.
I kommissionens meddelande om rapporteringen i Europeiska unionen analyserar man orsaken till ineffektiviteten i den gränsöverskridande clearing- och avvecklingsverksamheten.
Ineffektiviteten beror till stor del på tekniska krav och marknadspraxis samt på splittringen orsakad av nationella olikheter och juridiska hinder.
Det är därför mycket viktigt att de myndigheter som ansvarar för övervakningen tillämpar en gemensam approach och harmoniserade regler.
För det första borde man eliminera tekniska hinder och åstadkomma kompatibla system.
Vid beredningen av direktiv som gäller den gemensamma marknaden utgår man förståeligt nog ofta från de stora medlemsstaternas situation, vilket ibland verkar leda till tillämpandet av? one size? -principen.
I beredningen av EU: s värdepapperslagstiftning beskriver den här beklagansvärda lösningen inte nödvändigtvis EU: s gemensamma finansmarknad, utan tillämpningen av en nationell lösning på EU-nivå.
Denna princip lämpar sig mycket illa för aktiemarknaden som under lång tid framöver kommer att präglas av nationella särdrag.
Såvitt jag kan se innehåller vår kollega Generoso Andrias betänkande, som vi behandlar i dag, också delvis en sådan situation.
I punkterna 11 och 12 i betänkandet utreds vilket tillvägagångssätt som är det mest eftersträvansvärda då det gäller att arrangera clearing- och avvecklingsverksamheten samt förhållandet mellan de nationella värdepapperscentralerna och depåbankerna.
Det sammanfattade budskapet i dessa punkter är att man bör definiera de huvudsakliga clearing- och avvecklingsverksamheter som värdepapperscentralerna och clearingsamfunden skall idka i vinstsyfte och under användarnas kontroll; å andra sidan bör man kunna särskilja dem som erbjuder sina tjänster.
Beträffande de här två punkterna kan jag tyvärr inte instämma i det förslag till lösning som vår kollega lägger fram.
När det gäller clearing- och avvecklingssystemen i värdepappershandeln och deponeringen av värdepapper finns det betydligt fler skillnader mellan de olika medlemsstaterna än när det gäller börshandeln med värdepapper.
Till exempel förvarar man i Tyskland fortfarande de fysiska värdepapperen i bankvalv, medan man i Finland helt och hållet har gått in för elektroniskt registrerade värdepapper.
På grund av de nationella aktiebolagslagarna skiljer sig den tyska aktieägarens ställning till exempel beträffande bolagstransaktioner avsevärt från den finländska aktieägarens ställning.
Värdepapperscentralerna på kontinenten och i de nordiska länderna har även grundläggande strukturella skillnader däri att de nordiska ländernas värdepapperscentraler registrerar informationen om placerarna direkt i värdepapperscentralens system och med undantag av Danmark även direkt i emittentens delägarregister.
I det centraleuropeiska systemet förvaltarregistreras depåerna utan att placerarna har direkt kontakt med emittenten.
Även kommissionen har blivit medveten om dessa skillnader, och den intar en försiktig och funktionsinriktad approach till clearing- och avvecklingsverksamheten, vilket är mycket bra.
Om man utfärdar ett direktiv i den här frågan borde man hålla sig till kommissionens synsätt där de marknadsmässiga skillnaderna beaktas.
Till exempel i mitt hemland Finland har de finländska emittenterna i sin dagliga verksamhet värdesatt mervärdestjänsterna som baserar sig på delägarförteckningen; till exempel storföretaget Nokia ser dem som mycket viktiga.
Punkterna 11 och 12 i Andrias betänkande motsvarar i mångt och mycket synsättet hos vissa länders banker beträffande clearing- och avvecklingsverksamhetens struktur, och till den delen återspeglar de en delvis föråldrad tankevärld.
Jag har tillsammans med min kollega Astrid Lulling sammanställt två ändringsförslag som syftar till att bevara de nationella marknadernas effektivitet och möjliggöra alla strukturella system och alternativ.
I ett engelskt ordspråk sägs det? If it ain ' t broken, don ' t fix it.?
Föredraganden för betänkandet, Andria, försöker nu här ändra en situation som fungerar.
I det här avseendet betonar jag att dessa två ändringsförslag bör antas, och jag hoppas att min grupp också understöder dem.
