# ID: svediakorp-gov432343
# author: Ribeiro e Castro (UEN) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-01-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 231
# sentences: 5
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Jag instämmer i stort med betänkandets analys när det gäller den tydliga mångfalden i det regionala fenomenet och i själva begreppet region, liksom när det gäller tolkningen att regionerna är? till stor del resultatet av en institutionell och politisk utveckling som skiljer sig mellan de olika berörda länderna?.
Med hänsyn till denna principöverensstämmelse om att det faktiskt existerar olika administrativa inrikeslösningar i varje medlemsstat, utifrån deras historia, traditioner och särdrag, kan jag inte stödja betänkandet då det politiskt sett syftar till att underordna medlemsstaternas roll och främja en juridisk-institutionell instängning mellan antagandet av befogenheter från de europeiska institutionernas och regionernas sida, samtidigt som det förespråkar, när det gäller fördragen, att regionernas politiska legitimitet på ett artificiellt sätt skall likställas med medlemsstaternas.
De försök att upplösa medlemsstaternas funktioner och betydelse som görs i betänkandet, genom att som förevändning ta närheten mellan folken och unionens institutioner är, enligt min mening, en återgång till en ibland ej erkänd federalistisk opportunism som försöker få oss att glömma den mellanstatliga karaktär som vägledde skapandet av unionen, och att försumma medlemsstaternas grundläggande och oersättliga roll som ledare för och uttolkare av det europeiska bygget.
Därför röstade jag emot betänkandet.
En viktig positiv notering är dock särskilt rekommendationen att artikel 299 i EG-fördraget angående enskilda gemenskapens yttersta randområden skall konsolideras.
