# ID: svediakorp-gov432242
# author: Rack (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-01-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 665
# sentences: 28
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, fru kommissionär, kära kolleger!
Transportpolitiken har under lång tid varit styvmoderligt behandlad i den europeiska politiken.
Man skulle också kunna uttrycka sig mer ohövligt: under lång tid har ingenting alls skett.
Det krävdes en dom om försummelse från EG-domstolen innan saker och ting långsamt började röra på sig, steg för steg.
Men vi har - och det är glädjande, och det har vi inte minst er att tacka för, fru kommissionär - under de senaste åren fått uppleva att det hänt lite grand inom flyg- och sjötransportområdet, men de tragiska händelserna vid den spanska kusten visar att vi ännu inte på långt när har hunnit dit där vi bör vara.
Framför allt har vi inom det område som behandlas här i dag fortfarande långt ifrån kommit dit vi borde, nämligen i fråga om järnvägarna.
Här har det under de senaste åren fortfarande inte skett något av det som egentligen vore nödvändigt, nämligen en verklig samordning mellan medlemsstaterna.
Jarzembowski har redan påpekat att järnvägarna är det enda område där den inre marknaden ännu inte förverkligats.
Jag skulle kanske vilja formulera det ännu mer drastiskt: i fråga om järnvägarna har vi förmodligen inte ens försökt att förverkliga den inre marknaden.
Därför saknas det också den erforderliga samordningen mellan de enskilda transportsätten.
Även detta har man redan påpekat en gång i dag.
Man kan inte understryka det ofta nog.
Resultaten är nämligen så dåliga, särskilt mellan vägar och järnvägar råder det snarare stor obalans än att man här kommit fram till förnuftiga gemensamma lösningar.
Det europeiska järnvägssystemet och dess anknytning till systemen i de kandidatländer som snart skall bli medlemmar i denna union måste stimuleras och utformas på ett funktionsdugligt sätt, annars kommer ännu mer att gå snett när det gäller järnvägarna, och vi kommer att få ännu mer problem än vi redan nu har.
Som österrikare vill jag inte bara sätta det i relation till Brennerpasset och transporterna via Alperna, utan i grund och botten gäller det hela det europeiska området: alla är mer eller mindre ömtåliga, inte bara de som vi diskuterar så intensivt i dessa dagar.
I detta sammanhang vill jag också i förbigående komma med en hänvisning som inte alls är ointressant, eftersom man i diskussionen tyvärr aldrig tar tillräcklig hänsyn till detta: de österrikiska järnvägarna är de enda som under de senaste åren har ökat sin fraktgodsandel.
Alla andra grannländer har fortsatt att ge företräde åt vägarna.
Vad handlar det nu konkret om i samband med Ainardis betänkande, som också jag var ansvarig för som medföredragande?
Driftskompatibiliteten bör och måste förverkligas i hela nätet.
Vi får inte, så som vi ursprungligen gjorde, koncentrera oss på att alltid behandla enskilda delar separat - höghastighetssträckor m.m.
Vi måste försöka att faktiskt finna en struktur, naturligtvis med nödvändiga undantag för regionala järnvägar som är verkliga regionala järnvägar, för historiska modeller och liknande.
I samband med att dessa tekniska specifikationer utarbetas och antas måste vi för det första ta hänsyn till att detta inte är en uppgift för den europeiska lagstiftaren, utan där måste specialisterna skrida till verket, och de europeiska politikerna har bara en kontrollfunktion.
Det som är viktigt i detta sammanhang är förnuftiga kostnader och en hög säkerhetsfaktor.
Båda sakerna har påpekats tillräckligt ofta här i dag.
Jag behöver inte särskilt betona detta, men jag anser att vi bör ta det på allvar.
Framför allt när det gäller säkerheten vill jag uttryckligen påpeka att vi nu har lagt fram ett förslag, där det också för järnvägarna föreskrivs ett system med en svart låda.
Det betyder att vi även inom forskningen vill se till att på sikt komma fram dit vi måste: till ett fungerande europeiskt transportsystem.
(Applåder)
