# ID: svediakorp-gov432241
# author: Savary (PSE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-01-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 990
# sentences: 38
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag skulle till att börja med vilja välkomna fru kommissionären, och sedan tacka samtliga kolleger i utskottet för regionalpolitik, transport och turism som arbetat mycket entusiastiskt i dessa frågor.
De fyra föredragande till att börja med, som gjort ett utmärkt arbete, och samtliga politiska grupper.
Jag tror att vi alla satsat mycket på detta andra järnvägspaket, eftersom vi känner att ett järnvägens Europa behöver utvecklas.
Till att börja med tror jag att man kan slå fast, för alla dem som eventuellt känner viss oro eller har vissa fördomar, att EU å ena sidan behöver järnvägen, eftersom vi kommer att ha avsevärda miljöproblem under de närmaste åren - och den allmänna opinionen skulle inte förlåta oss om vi inte utvecklade alternativ till vägtransporterna - och å andra sidan att EU innebär en chans för järnvägen och inte något tvång eller hot.
Vad som står klart är att de järnvägssystem vi övertagit från de gamla nationalstaterna inte längre kan leva upp till utmaningen.
Det märks särskilt på godsområdet, kommissionären erinrade om det, där lastbils- och biltrafiken i en region som min tar över alltmer för varje dag och där den allmänna opinionen hela tiden kräver oss på lösningar.
Jag tror därför att vi alla mycket bestämt måste inrikta oss på att bygga upp detta järnvägens Europa.
I dag finns i realiteten tre dominerande lösningar eller uppfattningar.
Vi har det nationella missnöjet - dvs. skydd som inte erkänns - i form av korporatism och nationell klientilism.
Jag tror inte att den vägen, som vare sig Frankrike eller Tyskland är främmande för, är den rätta.
Vi skall inte vara rädda för den europeiska avregleringen.
Ännu en gång: det är en chans för järnvägen.
Det finns en annan väg, och jag tror att det som nyligen hänt med Prestige och Erika bör få oss att tänka efter.
Transporten har ett pris och en kostnad.
Och transporten kan inte bestå i att sänka priset genom konkurrens till det yttersta.
Det får inte bli så att man bortser från det som hänt inom sjöfarten, vilket i dag kommer att få oss att inrätta standarder och sannolikt höja kostnaden för sjötransport av farligt gods, samtidigt som vi säger att inom järnvägssektorn skall vi gå åt motsatt håll och att dumpningspolitik och konkurrens till varje pris är ett mål i sig.
Jag tror att den tredje vägen på järnvägsområdet består av en kontrollerad avreglering, dvs. en som bevarar järnvägskulturens erfarenhet och kunskap, samtidigt som näten avregleras.
För mig är det den schweiziska modellen.
Den första vägen, den franska och tyska, är alltför konservativ; den andra vägen, den brittiska och nederländska, måste vi dra slutsatserna av; den tredje vägen, avreglering genom funktionell integration, dvs. den schweiziska modellen, förefaller mig vara vår varaktiga modell, annars blir missräkningen mycket stor.
EU skall självfallet dirigera denna politik, särskilt genom att genomföra regler och åtgärder för EU-harmonisering för samtliga medlemsstater.
Jag tror att det är en absolut prioritet på järnvägsområdet, eftersom järnvägen hör till en säkerhetskultur.
Det är därför mycket viktigt att vi slår in på denna väg, och jag tackar kommissionär de Palacio för de förslag som ligger till grund för dessa fyra mycket viktiga texter.
När det gäller Dirk Sterckx text, som jag anser är mycket viktig, bör vi vara starkt medvetna om att säkerhetspolitiken inte skall vara en politik med utspätt ansvar.
Den skall inte vara en politik som innebär att säkerheten försämras, utan tvärtom vara mycket krävande och bevara järnvägens funktionella integration, samtidigt som politiskt och rättsligt oberoende garanteras.
När det gäller betänkandet från min kollega Ainardi önskar jag bara att vi röstar för de ändringsförslag som går att förena med dem som gäller byrån.
När det avslutningsvis gäller mitt betänkande om en byrå för att harmonisera järnvägssäkerheten har 48 ändringsförslag röstats igenom i det behöriga utskottet.
Jag trodde att det kunde räcka med det, men ett fyrtionionde har just lämnats in.
Vad vi egentligen ville var till att börja med att byrån skulle vara en verkställande byrå åt kommissionen och så mycket som möjligt styras av den, men vi har ett ändringsförslag som innebär att det är kommissionen som är ordförande i den.
Vi befinner oss alltså definitivt på det verkställande området, vilket förutsätter att parlamentet inte företräds där, och jag skulle önska att medlemsstaterna inte bjuder över, dvs. att de håller sig till antalet sex, att de får en verkställande ställning snarare än en parlamentarisk, dvs. lagstiftande.
Jag tror att de skulle behöva denna elegans.
Vi har också velat göra byrån till en gemensam inrättning för den europeiska järnvägen.
Jag är personligen övertygad om att det inte blir någon europeisk järnväg om inte alla aktörer inom järnvägen är benägna att bygga upp den gemensamt och sinsemellan.
Vi har därför föreslagit att företrädare för hela järnvägsbranschen skall ingå i styrelsen.
Ni skall få se att det kommer att göra det möjligt att få fart på en rad saker.
Vi vill avslutningsvis ha rådgivande kommittéer, undersökningsmyndigheter och säkerhetsmyndigheter, och jag måste säga att jag personligen skulle bli mycket oroad om ändringsförslag 49 röstas igenom, eftersom det faktiskt förstör hela förslaget.
Jag tycker att vi hade uppnått en tillräckligt anmärkningsvärd omröstning när det gäller byrån för att vi skulle hålla oss till det som röstats igenom i utskottet för regionalpolitik, transport och turism.
Jag skall inte fortsätta längre; jag skulle ha velat kommentera betänkandet av min kollega Jarzembowski, men jag har inte mer tid, och jag kommer att lämna mina kommentarer privat.
