# ID: svediakorp-gov432239
# author: Sterckx (ELDR) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-01-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 960
# sentences: 46
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, fru kommissionär, kolleger!
Jag tror att majoriteten i det här parlamentet håller med om att vi behöver en europeisk modell och att de nationella monopolen inte har någon framtid.
Det är dock klart att det på en sådan europeisk marknad, där fler aktörer finns med i spelet, måste till bra säkerhetsregler.
Säkerheten är för närvarande bra.
Järnvägen är ett säkert transportmedel, och det måste den åtminstone fortsätta att vara, och i möjligaste mån måste vi se till att den säkerhetsnivån blir ännu högre.
Det direktiv som vi behandlar nu är ett första steg mot den europeiska säkerhetsmodellen.
För närvarande finns det fortfarande för många olika regler och föreskrifter som gör att järnvägsmarknaden i Europa i många fall fortfarande är för besvärlig.
Vi måste alltså i det här direktivet utarbeta ett enhetligt förfarande för de olika medlemsstaterna.
För det första en struktur.
Vem har ansvaret för vad?
Järnvägsbolagen har självklart ansvaret för det de gör, och från parlamentets sida lägger vi även till infrastrukturförvaltarna.
I varje medlemsstat måste det alltså komma en säkerhetsmyndighet som är oberoende, arbetar öppet, som är tydlig.
Var och en måste veta var de står.
När det gäller själva driften så tycker jag dock att de befintliga järnvägsbolagens know-how, kunskaper och erfarenhet måste kunna utnyttjas av säkerhetsmyndigheterna.
För det andra måste vi ha ett gemensamt sätt att se på säkerheten, ett gemensamt säkerhetsmål.
Från parlamentets sida anser vi att det målet, när det väl fastställts, på nytt skall läggas fram för rådet och parlamentet och inte bara måste bedömas av en kommitté med nationella experter.
Förutom ett gemensamt mål måste vi även ha en gemensam arbetsmetod, och jag är litet strängare än er när det gäller att avskräcka från nya nationella regler.
I det avseendet måste vi vara så stränga som möjligt, och kommissionen måste få sista ordet.
Samtidigt måste vi - och där är jag också lite ambitiösare än kommissionen - fastställa ett europeiskt slutmål och säga: ett enda europeiskt regelverk är slutmålet.
Det är inte så att vi redan i morgon kommer att ha kommit särskilt långt i det avseendet, men vi måste åtminstone säga åt vilket håll vi vill gå.
Alla aktörer måste ha ett förvaltningssystem, det måste till gemensamma säkerhetsintyg för personalen, för rullande materiel och även för infrastrukturförvaltaren.
Vad personalen angår så tror jag att det är viktigt med ett europeiskt körkort för tågförare.
Det måste vi jobba på.
Kommunikation är också viktigt; det är något som jag lagt till i mitt betänkande.
Om man överskrider språkgränser så måste man även se till att lösa språkproblemen.
Hur det skall gå till måste byrån säga till om.
Det är dock en viktig fråga.
För det tredje måste vi jobba på en gemensam metod för att utreda olyckor, utreda olyckstillbud, ett oberoende utredningsorgan och kriterier som måste följas vid utredningar.
Jag tror att vi nått en jämvikt mellan en så europeisk modell som möjligt med så oberoende tillsynsorgan som möjligt, men att den teoretiska modellen måste kunna fungera i praktiken också.
Den kunskap som finns hos de gamla monopolbolagen får man inte bara skjuta åt sidan, utan den måste utnyttjas så att man har ett system som fungerar.
Jag är övertygad om att vi nu befinner oss i en första fas, att det här är ett första steg.
Under de kommande tio, femton, tjugo åren kommer vi väl att behöva diskutera säkerhet ytterligare några gånger, och vi kommer att behöva anpassa och ändra direktiv.
Den struktur som vi nu inför kommer att behöva bevisa att den duger även i praktiken, och vi måste se till att vi är tillräckligt flexibla för att erkänna våra fel och eventuellt göra något åt det.
Jag tror också att vi nått en bra jämvikt när det handlar om den berörda personalens inflytande.
Det är viktigt att de personer som arbetar på spåret är inblandade i de saker som berör dem.
Säkerhet är också människoarbete, och de personer som sköter det måste vara inblandade i beslutsprocessen.
Jag tror att det sägs tydligt i direktivet också.
Vi tar alltså ett viktigt steg mot en europeisk järnvägsvärld med betänkandet av Ainardi om de tekniska hindren och det av Savary om järnvägsbyrån, vilken kommer att bli mycket viktig i framtiden eftersom den kommer att få göra en stor del av jobbet.
Ett viktigt steg framåt är också betänkandet av kollega Jarzembowski.
Vi behöver öppna, dynamiska, kommersiellt tänkande järnvägsbolag som tänker europeiskt och inte bara nationellt eller lokalt.
Den nationella monopolkulturen är fortfarande mycket starkt närvarande och hindrar fortfarande för ofta att den europeiska järnvägen fungerar bra.
Vi behöver - och kollega Jarzembowski och kommissionären har också sagt det - en dynamisk järnvägsindustri.
Om man ser hur transportekonomin utvecklar sig så kan man inte klara sig utan järnvägsbolag.
Jag blir rädd när jag hör människor i järnvägsbolaget säga att vi, om vi inte snabbt anpassar oss, inte längre kommer att ha någon godsfrakt per järnväg längre, kommer att prissätta oss ut från marknaden, inte på grund av själva priserna utan på grund av det dåliga arbetssättet.
Järnvägen är ett hållbart transportmedel, så låt oss sköta om det.
Med våra betänkanden och era förslag, fru kommissionär, tror jag att vi tar ett viktigt steg, för vi måste ju ta ett steg mot en europeisk transportmarknad.
