# ID: svediakorp-gov432237
# author: de Palacio (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-01-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,174
# sentences: 45
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, ärade ledamöter!
Först och främst vill jag uppriktigt tacka de fyra föredragande för det utmärkta arbete de har genomfört, vilket har möjliggjort att vi i dag i plenum behandlar några övergripande positiva betänkanden, som ligger i samma linje som kommissionens förslag och där kommissionens inställning till den här frågan stöds.
Jag vill tacka parlamentet för att det gått med på att behandla dessa betänkanden som ett övergripande paket och därigenom undvek frestelsen att dela upp frågan, vilket otvivelaktigt hade varit till skada för vårt gemensamma mål, nämligen att äntligen skapa ett verkligt europeiskt järnvägsområde utan gränser.
Värderade ledamöter!
Det handlar om den andra etappen av en förlängd process.
Efter det att tre direktiv ur infrastrukturpaketet trädde i kraft den 15 mars 2001, vilka skall införas i medlemsstaternas lagstiftning från och med den 15 mars 2003, är det nu nödvändigt att komplettera lagstiftningsramen i syfte att påskynda inrättandet av ett verkligt europeiskt järnvägsområde utan gränser.
Det är bakgrunden till de fyra förslag som vi kommer att diskutera i dag.
Jag kommer att börja med att ta upp förslaget till ändring av direktiv 91 / 440 / EEG om utvidgning av tillträdesrätten till infrastrukturen i alla medlemsstater för att utföra godstransporter på järnväg, samt för att påskynda öppnandet av marknaden.
Föredraganden för det betänkandet är Jarzembowski, som har genomfört ett fantastiskt arbete.
Ärade ledamöter!
Vitboken om den gemensamma transportpolitiken innehåller en oroväckande redogörelse för utvecklingen för godstransporter på järnväg.
Under de senaste tjugo åren har marknadsandelen för järnvägstransporter - inom den övergripande fördelningen av unionens godstransporter - minskats med hälften, från 15 procent år 1980 till 8 procent år 1999.
Under denna period har kvaliteten på de tjänster som tillhandahålls kunderna inte förbättrats, och i några medlemsstater har kvaliteten på tjänsterna till och med försämrats.
Det handlar följaktligen om en mycket brådskande fråga.
Enligt min uppfattning kan vi inte vänta till år 2008 för att öppna hela nätet för konkurrensen från den internationella godstransporten.
Det är även nödvändigt att ta hänsyn till den nationella transporten.
Av den anledningen föreslås några ändringar som ersätter tidsplanen och tillvägagångssättet för öppnandet enligt direktiv 2001 / 12 / EG, vilka syftar till att utan dröjsmål öppna hela nätet för godstransporttjänster, såväl nationella som internationella.
I praktiken kommer detta fullständiga öppnande av tillträdesrätten till nätet för godstransporttjänster att träda i kraft år 2006, vilket innebär att man tidigarelägger öppnandet av hela nätet med två år.
Ärade ledamöter!
Det andra förslaget till direktiv handlar om den viktiga frågan om järnvägssäkerhet.
Transportsäkerheten är en fråga som engagerar alla, särskilt just nu.
Jag vill även tacka för det arbete som Sterckx har genomfört.
Vi måste se till att integreringen av det europeiska järnvägsnätet inte leder till att medlemsstaternas säkerhetsstandarder blir mindre stränga.
Men samtidigt måste vi garantera att inrättandet av gemensamma bestämmelser inte leder till att tillträdet till näten förhindras eller blir diskriminerande.
Det är inte möjligt att inrätta en inre marknad för järnvägstjänster om man inte fastställer gemensamma säkerhetsbestämmelser.
Det faktum att marknaden öppnas och monopolen försvinner medför även att något grundläggande förändras påtagligt, nämligen systemet för ansvar på säkerhetsområdet, och det är därför nödvändigt att fastställa en sammanhängande, öppen och tydlig ram för att undvika tveksamheter på det här området.
Direktivet om säkerhet på gemenskapens järnvägar koncentreras till fyra områden: inrättande av nationella säkerhetsmyndigheter som har tydligt definierade ansvarsområden och är åtskilda från operatörerna, definition av infrastrukturförvaltares och trafikutövares grundläggande roller och ansvar för säkerhetssystemen, inrättande av en mekanism för att fastställa gemensamma säkerhetsmål och säkerhetsmetoder - vilket bör vara Europeiska järnvägsbyråns uppgift -, införande av ett gemensamt utformat säkerhetsintyg som gäller i hela unionen och slutligen att tekniska undersökningar av olyckor eller incidenter skall utföras av oberoende organ, precis som inom andra sektorer.
Vi har kommit till det tredje förslaget till direktiv.
Om vi inrättar ett gemensamt nät, om vi garanterar en gemensam säkerhetsnivå med tydligt definierade ansvarsområden, är det dessutom nödvändigt att införa ett system för driftskompatibilitet.
Det är anledningen till ändringarna av direktiv 96 / 48 / EG och direktiv 2001 / 16 / EG avseende driftskompatibiliteten hos det transeuropeiska järnvägssystemet, och det är Ainardi som är föredragande för det betänkandet.
Förutom de anpassningar som är tillrådliga mot bakgrund av de erfarenheter som har gjorts handlar det framför allt om att garantera enhetliga tillämpningsområden vid en utvidgning av tillträdesrätten till nätet och att införa driftskompatibilitet för hela nätet.
Det är likaså nödvändigt att sända en mycket tydlig signal om behovet av att normalisera utrustningarna i syfte att minska kostnaderna.
Det är inte bara nödvändigt att avlägsna de förvaltningsmässiga gränserna, även de tekniska gränserna måste avlägsnas för att förverkliga detta europeiska järnvägsnät.
Jag vill tacka för föredragandens arbete med den här synnerligen tekniska och svåra frågan.
Parlamentet och föredraganden har dock än en gång genomfört ett ypperligt arbete av högsta nivå.
Slutligen tar jag upp det fjärde förslaget som handlar om inrättandet av en europeisk järnvägsbyrå.
Föredraganden Savary har genomfört ett anmärkningsvärt bra arbete.
Byrån är kronan på verket, den sluter cirkeln, den är det instrument som gör det möjligt att gå framåt när det gäller driftskompatibilitet och säkerhet och utgör följaktligen en förutsättning för integreringen av det europeiska järnvägsnätet.
Det skall vara en teknisk byrå med beslutsfattande organ, utan självständiga befogenheter, som kommer att utarbeta rekommendationer och yttranden för kommissionens räkning.
Kommissionen kommer att anta dessa rekommendationer och yttranden i enlighet med ett kommittéförfarande, vilket redan görs när det gäller driftskompatibilitet.
Byråns främsta verksamhetsområden kommer att vara följande: att utföra det tekniska förarbete som skall ligga till grund för direktivet om säkerhet på gemenskapens järnvägar - gemensamma säkerhetsmål och säkerhetsmetoder - och för direktiven om driftskompatibilitet, att inrätta ett nät av nationella myndigheter för säkerhet och driftskompatibilitet samt att bistå kommissionen och medlemsstaterna med teknisk rådgivning om konkreta frågor som rör säkerhetsbestämmelser.
Byrån, där cirka 100 personer kommer att arbeta, kommer att ansvara för att effektivisera arbetet med teknisk tillnärmning av järnvägssystemen och kommer att vara oberoende, men kommer att arbeta nära tillsammans med experterna inom sektorn.
Herr talman!
Sammanfattningsvis är syftet med dessa förslag å ena sidan att ansvara för den tekniska utvecklingen av de nuvarande 15 nationella systemen, som inte är kompatibla sinsemellan, i syfte att inrätta ett integrerat europeiskt järnvägsområde utan gränser och å andra sidan att påskynda öppnandet av godstransportmarknaden för att göra det möjligt för operatörerna att tillhandahålla effektiva tjänster, var de än bedriver sin verksamhet.
Låt oss en gång för alla satsa på en modern järnväg, värdig det tjugoförsta århundradet, som har kapacitet för att på ett positivt sätt konkurrera med de andra transportsätten.
