# ID: svediakorp-gov432230
# author: von Boetticher (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-01-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 382
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Då kommissionär Verheugen för 18 månader sedan lämnade en rapport om östutvidgning till utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor ställde jag följande frågor till honom.
För det första:? Betraktar kommissionen det som nödvändigt med ett gemensamt gränsskyddskoncept??
För det andra:? Tror kommissionen att kandidatländerna kommer att vara i stånd att säkra EU: s yttre gränser på en lika hög skyddsnivå som de nuvarande medlemsstaterna gör för ögonblicket??
Kommissionär Verheugens svar löd att kandidatländerna utan svårigheter skulle vara i stånd till att oberoende säkerställa en tillfredsställande skyddsnivå.
Det skulle inte fordras några europeiska ansatser.
Nu har kommissionen ändrat åsikt och lagt fram ett förnuftigt förslag till ett gemensamt koncept i fråga om skydd av de yttre gränserna.
Detta stöddes och kompletterades punktvis i kollega Pirkers betänkande och - käre Carlos Coelho, han är tyvärr inte här längre - fick naturligtvis mitt fulla stöd.
Mycket värdefull tid gick tyvärr förlorad i och med kommissionär Verheugens bluff.
Ett exempel på att ärendet är brådskande: vid den 456 kilometer långa tysk-polska gränsen, som är en flodgräns, kontrolleras gränstrafiken för närvarande av omkring 10 000 tjänstemän.
Polens gräns till sin icke-europeiska EU-granne är mer än 1 200 kilometer lång och en ren fältgräns.
Det är absolut illusoriskt att tro att Polen ens tillnärmelsevis kommer att vara i stånd till att ensamt säkra den här gränsen, som man hittills har fått göra vid de yttre gränserna.
Här krävs europeisk solidaritet, för skyddet av de yttre gränserna av ett antal medlemsstater kommer i slutändan alla medlemsstater till nytta.
Också Danmark, Sverige, Belgien och Nederländerna profiterar av en hög skyddsnivå vid de yttre gränserna.
Slutligen måste också ett europeiskt koncept för skydd av de yttre gränserna förankras genom fördrag, för det första genom gemensam befogenhetsfördelning inom EU och för det andra genom en institutionalisering i form av europeiskt organ som parallell till Europol och Eurojust.
Och som Cato i den romerska senaten skall jag i denna tid varje gång avsluta mitt anförande med samma ord: Jag skulle önska, kommissionär Vitorino, att konventet visade större mod i denna fråga.
