# ID: svediakorp-gov432229
# author: Evans, Robert J.E. (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-01-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 343
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag vill stämma in i den kör av tack som går till föredraganden, kommissionen och rådet för att man för fram denna fråga och bejakar behovet av ytterligare samarbete på detta ytterst besvärliga område.
Till viss del kan jag inte hålla med Krarup om att detta är ett problem som inget land kan tackla ensamt.
Det är av vital betydelse att det finns gemensamma politikområden, överenskommelser och förståelse de femton medlemsstaterna emellan.
Vi erkänner de olika förutsättningar som råder i medlemsstaterna.
Terrón i Cusí talade tidigare om situationen vid norra gränsen i Spanien.
Mitt eget hemland, Förenade kungariket består av en stor ö plus norra Irland.
I andra länder råder andra förutsättningar som behöver beaktas: Grekland har exempelvis cirka 400 öar och Luxemburg har bara landgränser.
Vi befinner oss alla i mycket olika situationer som alla på sitt sätt är svåra att övervaka och styra.
Men vi lyckas inte särskilt bra med femton medlemsstater för närvarande.
Coelho fäste med rätta uppmärksamheten vid att när vi är 25 länder i EU - och senare 27 eller 28 - kommer det att bli en ännu större utmaning.
Det är av yttersta vikt att vi nu åtminstone anstränger oss för att bli kapabla att försöka ta itu med problemet och bli mäktiga utmaningen.
Vi måste bli på det klara med att vi respekterar individens rättigheter.
Det håller jag med Krarup om.
Det kan vi bara göra om medlemsstaterna arbetar tillsammans, om vi tar över goda rutiner från varandra och inte upprepar de misstag vi begått i det förflutna.
Det innebär i själva verket aktiviteter vid gränserna som går hand i hand med vår gemensamma politik för asyl och invandring.
Det betyder en beredskap för ständiga uppdateringar och uppgraderingar samt en hantering vid gränserna som respekterar den fria rörligheten för medborgarna.
Om vi för samman detta kommer vi att vara rustade att lösa problemen de kommande åren i en utvidgad europeisk union.
