# ID: svediakorp-gov432223
# author: Pirker (PPE-DE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-01-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 962
# sentences: 45
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär, kära kolleger!
Det handlar om den integrerade förvaltningen.
Vi är säkert alla överens om att Europeiska unionens säkerhet börjar vid dess yttre gränser.
Där börjar också det första avvärjandet av faror som organiserad brottslighet, terrorism, människosmuggling och illegal invandring.
Nu vet vi emellertid att dessa yttre gränser, liksom tidigare, är den svaga länken i systemet för total inre säkerhet.
Orsakerna till detta känner vi till.
De är skillnaden i tolkningarna av Schengenregelverket, skillnaden mellan de tekniska standarderna, skillnaden mellan bevakningsorgan som har hand om denna gränsövervakning, skillnaden i utbildning och, som helhet, att det inte finns någon som helst gemenskap eller över huvud taget något gemensamt agerande vid övervakningen av dessa yttre gränser.
Men om vi vill öka säkerheten vid de yttre gränserna, och därmed unionens säkerhet, behöver vi lika hög standard vid alla yttre gränser, såväl de befintliga som de framtida, och vi vet alla att utvidgningen av unionen står för dörren, det vill säga, här behövs åtgärder.
Den säkerhet som vi uppnår med detta är förutsättningen för helheten när det gäller den inre säkerheten, men också för förverkligandet av den fria rörligheten som grundprincip.
Jag välkomnar de initiativ som togs av Europeiska rådet i december 2001 i Laeken, där man uppdrog åt kommissionen och rådet att vidta lämpliga åtgärder i denna fråga.
Jag välkomnar uttryckligen kommissionens förslag och gratulerar också kommissionären som har svarat för ett utmärkt förarbete, och jag välkomnar rådets handlingsplan.
Det råder stor samstämmighet i det här ärendet.
Jag måste också säga - och det gläder mig - att dessa förslag fann stor enighet inom utskottet.
Jag skulle därför vilja tacka för det nära samarbete som har förekommit över alla partigränser i säkerhetens intresse.
Jag tror att vi har föregått med mycket gott exempel.
Det skulle glädja mig om detta breda stöd och denna enighet skulle visa sig i morgon.
Vilka är nu tyngdpunkterna i mitt betänkande som funnit denna enighet?
Jag skall nämna fem av dessa tyngdpunkter.
För det första: Vi är enligt en analys i behov av en ny definition av uppgifterna och inrättande av ett gemensamt lagstiftningsbestånd.
Vi har dessutom behov av analys av den operativa praxisen vid genomförandet av Schengenregelverket.
Vi är medvetna om att det finns stora olikheter i fråga om detta.
I och med de gemensamma standarderna och med hänsyn till de bästa metoderna bör den gemensamma handboken för gränsförvaltning revideras.
Det förefaller mig vara särskilt viktigt att vi inte enbart har en gemensam handbok, utan att vi också upprättar ett gemensamt övervakningsorgan som med jämna mellanrum kontrollerar i vilken utsträckning bestämmelserna verkligen genomförs och följs.
Detta utgör då de gemensamma standarderna och den höga kvaliteten.
Den andra punkten är - baserad på detta - en gemensam utbildning och fortbildning.
Vi måste äntligen verkställa artikel 7 i tillämpningskonventionen till Schengenavtalet.
Vi håller redan på att utarbeta en gemensam undervisningsplan för tjänstemän vid gränskontrollerna.
Vad vi emellertid behöver, för att med multiplikatoreffekt säkerställa de höga standarderna på sikt, är inrättandet av en europeisk högskola, där ledande tjänstemän utbildas.
Denna skulle finansieras genom programmet Argo, för att på sikt säkerställa dessa utbildningsstandarder, men också de gemensamma operativa standarderna.
Den tredje punkten gäller den kompatibla utrustningen.
Denna saknas inom medlemsstaterna, och det är över huvud taget inte möjligt att verkställa ett samarbete över gränserna om de tekniska standarderna är absolut inkompatibla.
Om vi övergår till att sätta in gemensamma satellit- och radarsystem, eller att också samarbeta över gränserna, är en kompatibel utrustning en förutsättning.
Dessutom skulle det vara meningsfullt - också ur ekonomisk synpunkt - att tillämpa de här standarderna i framtiden vid inrättande av ett gemensamt tekniskt system, och dessa kan vara mycket dyra.
För det fjärde borde vi permanent genomföra en riskanalys.
På samma sätt som i andra analyssystem inom Europol i fråga om den organiserade brottsligheten borde vi även här låta genomföra en riskanalys av Europol, där resultaten sedan förmedlas till den enskilda medlemsstaten och ställs till förfogande: lägesprofiler, hjälp för att verkställa de gemensamma standarderna.
Det skulle vara önskvärt - och det skulle i sin helhet vara ett mål, för att bli effektivare - att utbytet av uppgifter mellan systemen Schengen, Europol och Eurodac också utfördes, naturligtvis med efterlevande av alla nödvändiga bestämmelser om uppgiftsskydd.
Man skulle otvivelaktigt uppnå vissa synergieffekter med detta.
Den femte punkten är upprättandet av en europeisk gränsskyddskår, bestående av specialenheter, som skulle finansieras av gemenskapen och vid behov på begäran av medlemsstaterna, de nationella myndigheterna, ha en understödjande funktion vid riskavsnitt under en begränsad tid.
Därmed skulle vi kunna uppnå såväl högsta säkerhetsstandard, i särskilt känsliga gränsavsnitt, som en fördelning av kostnaderna.
För jag begriper inte varför länder i en särskild situation vid de yttre gränserna skulle behöva bära hela bördan ensamma.
Därmed når vi stöd och fördelning av kostnaderna, varvid det emellertid principiellt måste sägas att den allmänna kompetensen vid övervakningen av de yttre gränserna skall fortsätta att skötas nationellt.
Jag hoppas att all denna enighet också kommer att medföra den nödvändiga tempoökningen och att vi äntligen kan ta itu med verkställandet av det vi är skyldiga våra medborgare, nämligen ökad säkerhet också vid en utvidgning.
Vi kan sätta i gång med arbetet.
Parlamentet kommer att stödja kommissionens och rådets arbete till fullo om det tar denna riktning.
(Applåder)
