# ID: svediakorp-gov432213
# author: Zrihen (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-01-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 421
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
För min del är jag mycket glad över att Swiebels betänkande sprider ljus över situationen för de mänskliga rättigheterna i Europeiska unionen och inom medlemsstaterna.
Jag anser att detta är en hörnsten i det arbete som bedrivs av vårt parlament, för det tillåter oss att göra en hälsosam tillbakablick, vilket inte ofta förekommer här, och planera för en tydlig, sammanhängande och handlingskraftig politik för att uppnå de syften som vi så ofta kräver av varandra.
Jag skall inte förolämpa er med att räkna upp de olika överenskommelser och fördrag som vi måste respektera och inte heller upprepa vår vilja att villkorslöst förankra stadgan om de grundläggande rättigheterna i våra europeiska samveten för att bekräfta de europeiska medborgarnas friheter och rättigheter.
Men när vi varje år lämnar in en rapport om de mänskliga rättigheterna där vi beklagar övergreppen, och när vi antar resolutioner, talar vi bara om tredje länderna.
Hur skall vi kunna vara trovärdiga och införa dessa rättigheter i våra relationer med dessa länder, om vi inte respekterar dem själva?
Vissa av mina kolleger kommer att rygga tillbaka inför tanken att namnge vissa länder i detta betänkande.
Låt oss inte heller dölja oss bakom en mask.
I egenskap av demokrater företräder vi våra medborgare; vi fungerar ingalunda som beskyddare av den politik som förs av våra nationella regeringar.
I denna kammare skall vi bekräfta att det inte räcker med klagovisor för att försvara de grundläggande rättigheterna och friheterna i Europeiska unionen; vårt försvar gäller alla handlingar som hör till livet, alla människor varhelst de befinner sig, utanför alla frihandelsområden.
Försvarandet av de mänskliga rättigheterna är en plikt och en rättighet som inte kan stå i motsättning till principen om att inte lägga sig i staternas inre angelägenheter.
Syftet med detta betänkande är därför att göra en verklighetsbedömning.
Det är vår sak att reagera om denna verklighet inte tillfredsställer oss, för att dessa grundläggande rättigheter skall införlivas i det vardagliga livet i våra egna medlemsstater.
Jag vill avsluta med två punkter.
Först och främst är jag mycket glad över att de ekonomiska och sociala rättigheterna är föremål för en undersökning på europeisk nivå, och jag anser att konventet borde ta intryck av resultatet.
Vidare skulle jag vilja be våra medlemsstater att medverka till att tydlig könsrelaterad statistik upprättas inom alla områden, och att denna statistik överlämnas till våra blivande föredraganden.
