# ID: svediakorp-gov432209
# author: Santini (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-01-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 358
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr kommissionär!
Ni kallade detta betänkande för omfattande och ambitiöst.
Jag skall utgå ifrån dessa båda adjektiv för att framföra några synpunkter: omfattande är det helt säkert, alltför omfattande för de frågor det behandlar.
Ambitiöst?
Alltför lite ambitiöst för de slutsatser man kommer fram till, vilka begränsar sig till ett par politiska mål, för att inte säga de gamla vanliga.
Det föredraganden gör är att blanda alltför olika ingredienser i en och samma shaker, ingredienser som ligger för långt ifrån varandra för att resultatet skall kunna bli en lättsmält, välbalanserad cocktail med en linje som underställs alla medlemsstaternas godkännande: en linje som innehåller gemensamma principer som kan ligga till grund för regler och förhållningssätt i arbetet med att säkra de grundläggande rättigheterna för alla medborgare.
Vid sidan om några principer som man kan instämma i, till exempel när det gäller kampen mot diskriminering och främlingsfientlighet, är föredraganden överdrivet partisk i kapitlet om frihet, och tillåter sig att driva med ordningsmakten och rättsväsendet, liksom informationssystemen i vissa - märk väl, bara vissa - medlemsstater när det gäller händelser i samband med de gatuoroligheter som orsakades av Black Blocks och deras vitklädda anhängare.
Genom att lyssna på dåliga rådgivare som man ganska lätt kan föreställa sig, partiska och partipolitiska rådgivare, förbrukar och kränker föredraganden det tillfälle hon hade att tala om mänskliga rättigheter på ett seriöst sätt, och förlorar sig i stället i vag polemik och grundlösa anklagelser, värdiga en debatt med låg profil: domarna i somliga medlemsländer och ordningens väktare beskrivs som människor som torterar och misshandlar oskyldiga.
Detta är faktiskt oacceptabelt, förutom att det är malplacerat i ett så viktigt betänkande som detta.
På samma sätt är inte den familjemodell som föredraganden föreslår acceptabel.
Den är i linje med hennes personliga övertygelse men står i skarp kontrast till vad en överväldigande majoritet av de europeiska medborgarna anser.
Jag är säker på att de inte tycker att homosexuella äktenskap och adoptionsrätt är bästa sättet att bygga framtidens europeiska samhälle.
