# ID: svediakorp-gov432204
# author: Hernández Mollar (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-01-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 393
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Skyddet av de mänskliga rättigheterna utgör utan något som helst tvivel en av motorerna i Europeiska unionens nuvarande utveckling.
Därför var kungörandet av stadgan om de grundläggande rättigheterna, i december 2000, en händelse utan föregångare, inom ramen för erkännandet av en union som mer och mer närmar sig sina medborgares behov.
Europaparlamentet är en institution som är särskilt uppmärksam på skyddet av medborgarna och tvekade inte att göra frågan till styrinstrument i sin årsrapport om respekten för de grundläggande rättigheterna i unionen, vars syfte är att utvärdera graden av uppfyllelse av de rättigheter som finns i stadgan under ett visst år.
I detta sammanhang anser jag att denna årliga resolution är en utomordentlig möjlighet för Europaparlamentet att visa sitt intresse för skyddet av de grundläggande rättigheterna, samt för att kontrollera tillämpningen av desamma.
Särskilt då man har den ovärderliga hjälpen av det expertnätverk som kommissionären talade om, vars arbete jag hade äran att inviga i hans sällskap.
För att inte försvagas i denna uppgift anser jag att det är av grundläggande vikt att Europaparlamentet försöker nå en så stor samstämmighet som möjligt och försöker ena de politiska gruppernas ståndpunkter för att på så sätt bli en verklig institution som kontrollerar uppfyllandet av de grundläggande rättigheterna i unionen.
Jag måste dock tyvärr erkänna att så inte varit fallet, utan precis tvärtom.
Att välja att innefatta partiska versioner i frågor som familj eller behandling av utlänningar på europeiskt territorium gör inte annat än att överskugga de övriga oerhört viktiga ämnen som texten hänvisar till, såsom kampen mot terrorism och tortyr.
Det betänkande vi skall rösta om i kammaren går längre än dess eget syfte och drar uppmärksamheten från det viktiga - att utvärdera om rättigheterna respekterats eller ej - mot en partiskhet, som består i att anta ställningstaganden om vissa teman som fortfarande är under diskussion i andra betänkanden, och som dessutom speglar andra ståndpunkter än den regeringen, av samma färg som föredraganden, har i rådet.
Därför måste jag tala om att min grupp tyvärr känner sig tvingad att rösta mot betänkandet, på grund av att det är omöjligt att stödja en text som inte anpassar sig till vare sig sitt syfte eller den kontinuitet som präglat dess föregångare.
