# ID: svediakorp-gov432197
# author: Cornillet (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-01-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 718
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Med all respekt för Swiebels utan tvekan ansenliga arbete skulle jag ändå vilja komma med en del kritik mot detta betänkande, där man enligt min mening har missat det tillfälle som gavs, och som därför kanske inte ens tjänar något syfte.
Som kommissionär Vitorino förra året påpekade har parlamentet tydligt fastslagit ett antal punkter genom att stödja sig på ett nytt faktum, vilket var antagandet av stadgan om de grundläggande rättigheterna, som vi alla önskar använda som inledning till en författning.
Här följer tre viktiga punkter: utarbetandet av en metodik som jag skall återkomma till; tillgång till medel som vårt parlament förfogar över eller utifrån kommande medel som skulle kunna hjälpa oss utan att överta vår roll, och som nätverket av experter skulle sortera under; vädjan om en kollektiv åtgärd, det vill säga ett samarbete mellan de tre föredragandena under innevarande år, föregående år och nästa år, så att ett samförstånd kan etableras, eftersom detta arbete vilar på fakta och troligen inte är särskilt konfliktladdat.
Tyvärr har denna tanke inte fått något genomslag.
Jag anser att detta betänkande snarare återspeglar föredragandens åsikter än den djuplodande analys som hade varit önskvärd.
Metodiken kan sammanfattas med några få ord: hela stadgan, ingenting annat än stadgan.
Hela stadgan, vilket alltså innebär att man först måste analysera den ena artikeln efter den andra, stat för stat - i år är medlemsstaterna femton, men snart kommer de att vara tjugofem - vilket skulle göra det möjligt att kontrollera om de respekterar stadgan om de mänskliga rättigheterna och sedan, en värdering i taget vad gäller kapitlen om solidaritet och rättvisa.
Då skulle man få möjlighet till en helhetssyn av dessa viktiga värderingar för att ta reda på om de respekteras i Europeiska unionen.
Detta är ett tillfälle att gå utanför den strikta tillämpningen av stadgan vad gäller gemensamhetsrätten i de stater som avviker från den.
Parlamentet hade här tillfälle att skaffa sig en kontrollbefogenhet över staternas handlingssätt, en befogenhet som ingen kan neka ett parlament när det handlar om offentlig frihet.
Jag anser därför att det hade behövts en viss ödmjukhet för att genomföra detta ytterst tålamodskrävande arbete.
Naturligtvis hade detta inte lagt något hinder i vägen för att betona ett visst antal ämnen som ligger föredragandena varmt om hjärtat, vilket var möjligt detta år, som har präglats av terrorismen efter händelserna i september år 2001.
Hela stadgan alltså, och ingenting annat än stadgan, det vill säga en redogörelse för artiklarna som de är utformade och inte som man skulle vilja ha dem; denna stadga har varit föremål för konsensus.
Jag vill påminna om att det betänkande som vi skall rösta om i morgon egentligen inte har någon inverkan på stadgan, eftersom endast ett nytt konvent, som det skulle bli nödvändigt att sammankalla, kan ändra artiklarna i stadgan.
Det finns andra styrmedel, resolutioner, om tillfälle ges, direktiv, osv.
Som jag nyss nämnde kan man även sammankalla ett nytt konvent.
Man kan också verka aktivt i sitt eget land, eftersom varje land har frihet att gå utanför den minimistandard som stadgan om de grundläggande rättigheterna utgör.
Vid detta tillfälle skulle jag i korthet vilja kritisera en viss attityd, som jag anser vara oansvarig och demagogisk, och som har gjort det möjligt att anta vissa ändringsförslag från yttersta vänstern och de gröna, troligen tack vare samförstånd med Europeiska socialdemokratiska partiet.
Jag beklagar det, därför att partiet genom sitt handlingssätt i parlamentet accepterar sådant som inte finns inskrivet i något lands socialistiska partiprogram.
Herr talman!
Jag slutar med att uttrycka mitt beklagande.
Här har vi ett betänkande som kunde ha välkomnats av pressen och framkallat fruktan hos staterna, som hade kunnat ställa problemen i fokus och tjäna som riktmärke.
Tyvärr är jag rädd att betänkandet från år 2001, som för övrigt antas alltför sent, kommer att hamna på kyrkogården för värdelösa betänkanden; PPE-DE-gruppen tänker inte vara med på begravningen och kommer inte att rösta för betänkandet.
(Applåder från höger)
