# ID: svediakorp-gov432182
# author: Leinen (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-01-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 392
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Konventet kommer på många områden att innebära en ny etapp i Europapolitiken.
Det gäller också för vårt ämne: kommunernas och regionernas ställning och delaktighet i denna Europapolitik.
Jag tror att det kommunala självstyret liksom även den regionala identiteten måste kunna återfinnas som grundläggande principer i den europeiska författningen.
Jag tackar även Giorgio Napolitano som hade en svår uppgift eftersom föreställningarna ju är mycket kontroversiella.
Detta betänkande innebär många framsteg i fråga om regionernas och kommunernas ställning och delaktighet.
Men jag är förvånad över att kommunernas och regionernas rätt att gå till domstolen har utlöst så lidelsefulla kontroverser här.
Jag menar att författningen även måste ge var och en som har en rätt rättigheten att gå till EG-domstolen i Luxemburg.
Med stadgan om de grundläggande rättigheterna vill vi uppnå att 380 miljoner européer kan gå till Luxemburg.
Vi säger alla? ja? till detta, men när det gäller regionerna finns det en klyfta i parlamentet.
Jag tror att vi måste tänka över detta en gång till.
Staternas inre organisation kommer inte att påverkas över huvud taget.
Vi har ju en högst varierande situation: många regioner har behörighet, och andra har bara förvaltningsansvar, eller så kallas det bara så.
Dessa olikheter måste också komma till uttryck när det handlar om rätten att gå till domstolen.
Om det inte lyckas har ju kommissionär Barnier föreslagit att använda artikel 203.
Kanske är det en väg, även om det bara är den näst bästa.
Kanske behövs det ytterligare en etapp som leder till att man sedan kan komma vidare på den bästa vägen.
Jag skulle vilja nämna ytterligare något mycket viktigt: Herr Barnier!
Ni har varit i min gränsregion.
En europeisk stadga för gränsöverskridande samarbete skulle hjälpa många miljoner människor eftersom vi fortfarande får utstå byråkratiska och rättsliga trakasserier vid gränsen.
Verkligheten är redan mycket vidare än den rättsliga ramen.
Det är det egentliga europeiska mervärdet.
I författningen måste det finnas en sådan stadga för det gränsöverskridande samarbetet.
Det kommer att ge många miljoner människor fördelar.
Jag önskar att Napolitanobetänkandet vinner en stor majoritet.
Parlamentet är inte längre konkurrent till regionerna och kommunerna, utan den borna partnern.
(Applåder)
