# ID: svediakorp-gov432176
# author: Gorostiaga Atxalandabaso (NI). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-01-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 189
# sentences: 10
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Alla kandidatländer utom Turkiet har under de gångna två decennierna antagit handlingsprogram som särskilt syftar till att förbättra situationen för minoriteter, i vissa fall rentav genom att införa självbestämmande till förmån för flera statslösa nationer.
I Serbien och Montenegro tillämpas principen med självbestämmande för att försöka nå en slutgiltig uppgörelse i konflikten i det tidigare Jugoslavien.
Europeiska unionen själv däremot saknar en långtgående strategi för frågan om statslösa nationer.
Det är ytterst beklagligt.
Men det är än mer beklagligt att det står i motiveringen i Napolitanos betänkande att det inte är acceptabelt att föreslå ett erkännande av rätten till självbestämmande eftersom det är något som faller inom medlemsstaternas suveräna och exklusiva behörighet.
Det innebär att de statslösa nationerna inte kan göra anspråk på sitt folks rätt att leva.
Hur kan Europeiska unionen ignorera principen om de mänskliga rättigheternas universalitet och odelbarhet och ömsesidigt beroende som proklamerades 1993 genom Wiendeklarationen?
Är det möjligt i ett område av frihet, säkerhet och rättvisa?
Självbestämmande är nyckeln till fredliga relationer mellan nationer eftersom självbestämmande är det samma som demokrati.
