# ID: svediakorp-gov432173
# author: Costa, Paolo (ELDR). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-01-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 406
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, ärade ledamöter!
Jag anser att betänkandet av Napolitano - som skall ha vår fulla erkänsla för det svåra och komplicerade arbete han har gjort - bör ge oss tillfälle att med all Europaparlamentets kraft som institution understryka hur viktigt det är att det nya Europa, det som kommer att grunda sig på det konstitutionella fördrag som konventet håller på att utarbeta, till fullo tillämpar subsidiaritetsprincipen, utan hyckleri.
Detta innebär att resultatet bara uppnås om subsidiariteten inte begränsas till förhållandet mellan unionen och nationalstaterna, utan utvidgas till att omfatta de territoriella organen - regionerna och kommunerna - samtidigt som man fullt ut respekterar de enskilda ländernas konstitutioner.
Det är ju bara de territoriella organen - regionerna och kommunerna - som förkroppsligar närdemokratin.
Det är de som gör det möjligt att förstärka demokratins rötter och att närma medborgarna till institutionerna, också till de europeiska institutionerna.
Det är i konventet denna knut skall lösas upp.
I början koncentrerade sig konventet bara på den första subsidiaritetsnivån, den mellan unionen och staterna.
Vi måste komma ur den fällan, för om vi sanktionerar dessa två subsidiaritetsnivåer - den mellan unionerna och staterna och den mellan staterna och de territoriella organen - förhindrar vi - och jag tror att det är den knuten vi alla skulle vilja lösa - att den direkta förbindelse mellan de europeiska institutionerna och de territoriella organen som numera finns och som ger lovande frukter erkänns, om den inte feltolkas eller kvävs i sin linda.
Det är en fälla som vi absolut måste undvika.
Därför hoppas jag att konventet kommer att dra lärdom av den debatt som länge har pågått om dessa frågor i Europa, framför allt inom Europarådet.
Jag hoppas att konventet skall kunna erkänna och sanktionera rätten till lokalt och regionalt självstyre, en rätt som sedan måste regleras i de enskilda ländernas lagstiftning, men som dock skall vara just en rätt, en enda subsidiaritet, lika värde för olika styrelsenivåer, rätten för lokala autonomier att förfoga över egna ekonomiska resurser och rätten att vidta rättsliga åtgärder, vilket kan uppväga olika tekniska krav för att förhindra att detta slår tillbaka emot de territoriella organens behov, men som inte kan förhindra att detta sker.
Idén att förstärka vägen via Regionkommittén skulle kanske kunna vara den lösning vi alla behöver.
