# ID: svediakorp-gov432164
# author: Corbett (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-01-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 592
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag skulle också vilja gratulera vår föredragande, ordföranden för utskottet, till att han behandlat en så komplex frågeställning och fått oss att enas om en ståndpunkt som kompromiss.
Så när som på en eller två små detaljer som fortfarande behöver klaras ut kan denna kompromiss nå överväldigande majoritet i Europaparlamentet.
Vår europeiska union är inte bara en union av stater utan en union av medborgare.
Fördragen har alltid stadgat om att direkt ge medborgare vissa rättigheter och därmed om hur medlemsstaterna skall bestämma över medborgarna.
Myndigheter på lägre nivå har därför redan en viktig roll att spela, både i tillämpningen av europeisk lagstiftning - mycket av vår miljölagstiftning ställer exempelvis krav på lokala myndigheter om hantering av förpackningar och avfall - och i vissa fall rentav i införlivandet av direktiv i den nationella lagstiftningen.
Detta är fallet i t.ex.
Belgien.
Det är riktigt att vi bör undersöka hur våra regioner är involverade i att hålla den här unionen i rörelse.
Vilka rättigheter skall vi ge våra regioner?
Vilka behörigheter skall vi ge dem i fördragen?
Subsidiaritetsprincipen gäller inte bara de nationella regeringarna men som en följd av denna subsidiaritetsprincip är det inte unionens uppgift att tala om för medlemsstaterna hur de skall sköta sin interna organisation.
Inte desto mindre måste unionen respektera att många av våra medlemsstater har en intern organisation som ger regioner och andra myndigheter under den statliga nivån avsevärda behörigheter.
Därför är det riktigt att vi precis som i detta betänkande ser på hur vi kan anpassa oss till detta förhållande och erkänna det i fördraget.
Vi bör också skapa bättre samråd och information gentemot regionerna, dra större nytta av artikel 203 i fördraget där det är lämpligt och ta ökad hänsyn till Regionkommitténs yttranden.
Det råder samsyn på alla dessa punkter.
Men det finns en fråga som vi inte lyckats enas om: skall regionerna kunna vända sig till EG-domstolen med besvär mot åtgärder som de ogillar främst för att de kränker deras egna rättigheter eller subsidiaritetsprincipen?
Å ena sidan finns argumentet att de också skulle kunna skydda sina privilegier.
Å andra sidan finns argumentet att vi skulle överbelasta vår domstol - som redan står inför utmaningen med utvidgningen - med en hel räcka ärenden som kanske har sin grund i tvivelaktiga politiska motiv snarare är rent juridiska.
Min grupp föreslår en kompromiss i denna fråga.
Regionerna skall kunna väcka talan antingen via sina nationella regeringar eller via Regionkommittén.
Kommittén skulle då fungera som en sorts filter och pröva utsikterna att vinna gehör i ett domstolsförfarande.
Ett fall skulle inte behöva tas upp om det bara ligger i en regions intresse, men om flera regioner anser att deras rättigheter verkligen kränks skulle Regionkommittén kunna ta upp fallet och gå till domstol.
Det är en rimlig kompromiss: att ge regionerna rätten att gå till domstol, inte individuellt men för att pröva ärendet och att antingen via deras nationella regering eller via Regionkommittén undersöka om det finns fler som delar uppfattningen att subsidiaritetsprincipen inte respekteras.
Om så är fallet kan man gå till domstol.
Jag vill rekommendera Europaparlamentet att anta vårt ändringsförslag.
Jag hoppas att andra grupper, även de som inte är helt nöjda med förslaget, ändå kommer att sluta upp bakom det som en godtagbar kompromiss som vi kan arbeta efter och som vår union bör föra in i sin nya konstitution.
