# ID: svediakorp-gov432160
# author: Napolitano (PSE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-01-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 687
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
På initiativ av utskottet för konstitutionella frågor behandlar Europaparlamentet för första gången frågan om de regionala och lokala myndigheternas roll i den europeiska integrationen, i form av ett särskilt betänkande och ett förslag till resolution.
Det är lätt att inse skälen till och syftena med detta initiativ.
Särskilt under det senaste decenniet har det ju uppstått en utbredd decentralisering, regionalisering och ett ökat lokalt självstyre i unionens medlemsländer.
Detta är en företeelse som bör utvärderas och tas på allvar när man resonerar och diskuterar om Europeiska unionen nu och i framtiden.
De regionala och lokala organen har skaffat sig en betydande tyngd när det gäller att införliva gemenskapens lagstiftning och hantera gemenskapsprogrammen i de enskilda staterna.
De måste alltså få känna sig delaktiga också i förberedelsearbetet för unionens politik och åtgärder.
Vad detta anbelangar innehåller det resolutionsförslag som nu skall tas upp till omröstning i parlamentet några viktiga förslag: att inkludera principerna om respekt för regionala och lokala identiteter inom den nya konstitutionella ramen, och därmed tillämpa subsidiaritetsprincipen, inte bara i förhållandet mellan unionen och medlemsstaterna utan också gentemot regionala och lokala myndigheter, att få kommissionen att, bland annat på grundval av vitboken om styrelseformer, förbinda sig att göra regionala och lokala organ delaktiga när den utarbetar sina förslag, att uppmana medlemsstaterna att verka för och sätta värde på - var och en utifrån sin konstitution - att regionala och lokala myndigheter deltar i processen för att utarbeta hur unionens beslutsfattande skall gå till.
I och med den resolution vi har lagt fram, vilken om den får en bred uppslutning i omröstningen kommer att bli en viktig referenspunkt för den kommande debatten i konventet i Bryssel i februari, kommer erkännandet av de regionala och lokala myndigheternas roll i den europeiska integrationen att ta ett betydande steg framåt.
Jag hoppas att man, bland annat genom några ändringsförslag som korrigerar eller preciserar den text som utskottet för konstitutionella frågor antog, kommer att ta hänsyn till vissa orosmoment som jag och andra kolleger har tagit upp i utskottet och att man kan undvika tvång och ensidighet som skulle skada den sak vi tror på.
Här vill jag slå fast vilka kriterier som jag som föredragande har haft: för det första måste man förhålla sig till alla de autonoma territoriella organ som verkar inom medlemsstaterna som en helhet.
Som alla vet har dessa mycket varierande storlek och natur, men alla - från de största till de minsta - oavsett vilken roll och vikt de har, företräder vissa gemensamma värden - närheten, den närmare förbindelsen med medborgarnas känslor, åsikter och behov, den mest omedelbara och utbredda demokratiska delaktighet som kan tänkas - och alla bör därför i den europeiska konstitutionen tillerkännas en avgörande roll när det gäller att uppnå konventets mål för Europas framtid: målet att unionen skall komma mycket närmare medborgarna och att inte bara effektiviteten skall öka när unionen växer, utan också demokratin.
Därför har jag inte föreslagit någon uppdelning av de regionala och lokala myndigheterna i olika kategorier i mitt betänkande.
Om en del av de autonoma territoriella organen skulle få en särskild status och särskilda rättigheter skulle det uppstå besvärliga och kontraproduktiva dispyter, också om hur dessa kategorier - till exempel en kategori för regioner med lagstiftningskompetens - skall definieras och avgränsas, och detta skulle skymma målet att ta hänsyn till hela den regionala och lokala verkligheten.
För det andra måste man akta sig för att skapa ett tungrott institutionellt system och komplicerade förfaranden som alla tvärtom tycker bör förenklas.
När jag säger institutionellt system tänker jag också på domstolen och hur den fungerar.
Generellt sett måste man akta sig för att belasta beslutsvägar som redan tyngs av en massa förbehåll med en uppsättning mer eller mindre strama vikter och motvikter.
Avslutningsvis hoppas jag att kollegerna vill tänka över dessa påpekanden och att vi får en bred enighet i omröstningen i morgon.
(Applåder)
