# ID: svediakorp-gov432106
# author: Dupuis (NI). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-12-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 445
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, fru kommissionär, kära kolleger!
Posselt har helt rätt, det handlar om den tibetanska majoriteten i Tibet.
Till Maes vill jag säga att den fråga vi i dag berört med dessa båda dödsdomar även visar på de ändrade gränsdragningar som kineserna genomfört.
Den autonoma regionen Tibet utgör en tredjedel av Tibet.
Vi har även Sichuanprovinsen, som till stor del ingår i det historiska Tibet.
De kolleger som har yttrat sig tidigare nämnde detta.
För tre månader sedan tändes ett litet hopp hos vissa, när Dalai Lamas sändebud Kelsang Gyaltsen och Lodi Gyari återvände, efter att för första gången på mycket länge ha gjort ett officiellt besök i Peking.
Under tiden inträffade en smärre förändring i Folkrepubliken Kina.
Hu Jintao blev ny generalsekreterare i det kinesiska kommunistpartiet.
Fortsättningen på den? dialog? som inletts är två dödsdomar, mot Tenzin Delek och Lobsang Dhondup.
Fru Gebhardt!
Det finns förstås bättre sätt att visa sin vilja till dialog.
Oavsett detta anser jag att vi som ledamöter i Europaparlamentet och som européer framför allt bör fråga oss hur vårt stöd till det tibetanska folket är utformat.
Jag menar att vi på allvar måste ställa oss denna fråga.
Det finns en risk för exotism, precis som det finns en risk för att våra tibetanska vänners fredliga kamp inte räcker för att uppnå målet, som är att befria Tibet.
Ett mål för den tibetanska befolkningen, men också ett mål för alla fria män och kvinnor världen över.
I juni 2000, för närmare tre år sedan, antog parlamentet en resolution i vilken medlemsstaternas regeringar uppmanades att erkänna Tibets exilregering, ledd av Dalai Lama.
Jag tror att vi på detta sätt verkligen skulle kunna inge våra tibetanska vänner kraft och visa våra kinesiska vänner att rättssamhället skall byggas på dialogens fasta grund, och inte bara på något som till det yttre liknar en dialog, på dessa smulor av dialog som de kastar till tibetanerna och samtidigt till oss européer, för att få oss att tro att de vill föra en dialog, såsom de har gjort i 40 år, trots att de varje gång säger nej till en verklig dialog och till varje form av politisk lösning.
Talmannen i det tibetanska exilparlamentet, professor Samdhong Rimpoche, har bett oss att vara återhållsamma fram till i juni.
Jag skall vänta till i juni, men jag anser att vi från och med juni måste ompröva allt vårt stöd till kampen för frihet i Tibet.
