# ID: svediakorp-gov432093
# author: Morgantini (GUE/NGL). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-12-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 674
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Förstörelsen av kulturarvet är sedan länge ett öppet sår för palestinierna: mellan 1948 och 1952 förstörde den israeliska regeringen 420 palestinska byar, vilket har dokumenterats av israeliska historiker.
En del arabkvarter i Jaffa förstördes och 1967, efter ockupationen av östra Jerusalem, revs det marockanska kvarteret i den gamla staden för att ge plats åt ett stort torg vid Klagomuren.
Under alla dessa år med militär ockupation har det aldrig varit tillåtet att restaurera de gamla stadsdelarna i dessa städer.
Efter Oslo-överenskommelsen och sedan den palestinska myndigheten tillkom har man, med stor entusiasm, börjat restaurera de gamla stadskärnorna i Nablus, Betlehem och Hebron.
Under de två senaste åren, när de självstyrande territorierna har ockuperats igen, har förstörelsen på grund av stridsvagnarnas våldsamma framfart och de israeliska bombningarna varit enorm.
I Nablus gamla stad har sextiosex byggnader från mellan 1200- och 1700-talet förstörts, däribland karavanserajen, det turkiska badet och de gamla tvålfabrikerna.
Nu har turen kommit till Jaberområdet i Hebron, där husen ligger intill Patriarkernas grav: hus från den mameluckiska, den ottomanska och den brittiska tiden.
Det handlar dock inte bara om att rädda gamla byggnader: i de gamla stadskärnorna bor det kvinnor, män och barn som blir utan tak över huvudet, som människorna i flyktinglägren Jenin och Rafah.
Och det har drabbat fler än femtontusen under de senaste två åren.
Officiellt anger israeliska myndigheter säkerhetsskäl och militära skäl som grund för militärlagarna om rivning av husen i Hebron.
Ingenting kan vara mer felaktigt: Sharon har sagt rent ut att bosättningen Qiriat Arba skall förenas med Patriarkernas grav.
Detta innebär annektering av ett territorium, för bosättningen Qiriat Arba är illegal.
Det stämmer att rivningen av Jaberområdet, som vår resolution handlar om i dag, beslutades efter det att en palestinsk beväpnad aktionsgrupp dödade nio personer, armésoldater och beväpnade bosättningsvakter.
Det stämmer också att de förstörda husen på Västbanken i några fall tillhör familjer där sonen, brodern eller kusinen har fattat det tragiska och hemska beslutet att döda sig själv och civila israeler, men fler än tvåtusen hus har förstörts under de senaste två åren!
Detta ger ingen rätt att bryta emot internationella regler och Genèvekonventionen, som klart förbjuder kollektiv bestraffning, förstörelse av egendom och dödande av civila.
Fler än tvåtusen förstörda hus under de senaste två åren och tjugotusen skadade - tyvärr också många dödade israeler: fler än sexhundra hittills.
Israel är den ockupationsmakt som bryter emot bestämmelsen om förflyttning av egen befolkning till ockuperat territorium i den fjärde Genèvekonventionen - det finns fler än 400 000 bosättare i dag - och landet borde sörja för den palestinska befolkningens välbefinnande och behov.
I stället är 72 procent arbetslösa och instängda i byarna.
Den första olagliga åtgärden var den militära ockupationen av Västbanken och Gaza, som startade 1967 och som fortfarande råder.
Vi kan inte tillåta att man fortsätter att bryta emot all internationell rätt och orsakar smärta och lidande, inte bara för palestinierna utan också för sitt eget folk.
Vi måste ge palestinierna en signal så att de kan hoppas på rättvisa och förhindra att extremismen växer.
Vi måste ge en signal till den israeliska regeringen så att den vet att den inte alltid kan agera utanför lagens råmärken, bara för att den viftar med hotet om antisemitism och terrorism.
Det enda vi vill är att vi inte skall ha två olika måttstockar: de mänskliga rättigheterna och rätten till liv är lika för alla.
I dagens resolution sätter vi en gräns: förstörelsen måste upphöra.
Vi sällar oss till de israeler som tillsammans med palestinierna har protesterat emot rivningen av husen i Hebron och som i morgon kommer att demonstrera i staden, för kulturarvet i Hebron och i Palestina tillhör mänskligheten och skall bevaras, inte förstöras.
