# ID: svediakorp-gov432081
# author: Santini (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-12-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 692
# sentences: 33
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Man känner förtröstan när vi talar om bergsområdena i dag, även om åhörarskaran som vanligt är mycket begränsad.
Vi har redan talat om detta länge och jag skulle vilja säga att i år har också Europaparlamentet gjort sitt för att vara med och uppmärksamma det Internationella bergsåret.
Jag kommer, liksom kommissionen, ihåg det där minnesvärda seminariet 17-18 oktober.
Det talade vi också om i samband med halvtidsöversynen av den gemensamma jordbrukspolitiken, Agenda 2000, och vi skall prata om det i dag.
Det är synd att det, som alltid, är en diskussion mellan några få närmast sörjande, men detta är för övrigt bergsområdenas öde i gemenskapshistorien.
Herr talman!
Om ni skulle söka lite på Internet och i våra databaser med sökordet? bergsområde? skulle ni hitta tre resolutioner i historien: den första, från 1983, var undertecknad av en viss Colleselli, den andra av mig 1998 och den tredje, från 2001, av Ebner, som talade nyss.
Om ni lägger till dessa namn till de få som är närvarande i dag får ni bergsfolket, bergspatrioterna, om ni tillåter lite emfas.
Och ändå är 30 procent av gemenskapsterritoriet berg.
I vissa länder, såsom mitt hemland, Italien, men också i Grekland, Portugal och Spanien omfattar den del av territoriet som definieras som berg över 50 procent.
Varför då detta ointresse genom historien?
Det beror på att det handlar om få människor.
I dessa områden bor i genomsnitt 5-7 procent av Europas medborgare: få människor och därmed ingen stark påtryckningsgrupp, varken antalsmässigt eller, än mindre, ekonomiskt.
Och ändå är det synd, för bergsområdena står inför ett kanske epokgörande vägval när det gäller deras framtid och deras möjligheter.
Först och främst måste deras särart omvandlas till något annat än den svaghet den har varit hittills: till ett mervärde när det gäller att utveckla en egen, autentisk kapacitet.
Europa är inget eftersatt område, utan ett komplicerat och komplett system ekonomiskt och socialt sett.
Jag skulle paradoxalt nog vilja säga att Europa inte behöver något ekonomiskt stöd, utan snarare trovärdighet och särskilda regler som gör att de kan lansera sina initiativ för framtiden.
Herr talman!
Det är därför som ni, om ni söker efter direktiv i databasen, finner att det senaste kom 1975.
Det har gått tjugosju år, nästan trettio nu: under tiden har bergsområdena förändrats radikalt, medan vi står och stampar med ett så gammalt direktiv.
Vad skall man då föreslå?
Någon har redan kommit med ett förslag och jag instämmer i kravkören: vi måste ta fasta på det som står i artikel 158, som kommissionären nyss påminde om.
Det är en artikel som uppmanar Europeiska unionen att jämna ut och motverka skillnaderna i utveckling mellan Europas regioner.
I samma artikel tillerkänns sedan gemenskapens öar en särställning.
Vi kräver inte en ny artikel, en annan rättslig grund, utan vi kräver att denna särställning som öarna har också åtminstone skall gälla för bergsområdena.
Jag tror att det är uppenbart för alla att bergsområdena skiljer sig från resten av territoriet: det handlar om miljömässiga, biologiska, naturalistiska skillnader och om skillnader i samhällslivets villkor.
I detta sammanhang skulle jag också vilja påminna om ett förslag som Mario Mantovani - som inte är här av skäl som har med flygtidtabeller att göra - framförde till mig.
Han hävdar att livet är svårt i bergen också när det gäller sjukvården, inte bara miljön och ekonomin.
När ett sjukhus i bergen stängs skapas ett allvarligt problem.
Framför allt uppstår det verkliga besvär när det inte längre finns vårdnätverk.
Det är därför som bergsområdena behöver övergripande insatser.
Vi behöver bara hjälpa till: de ber oss inte rädda dem, de ber bara om lite uppmärksamhet och, som jag sade nyss, att deras särprägel skall erkännas.
