# ID: svediakorp-gov432064
# author: Gröner (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-12-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 516
# sentences: 31
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, fru kommissionär, ärade kolleger!
I dag är ju så pass många manliga kolleger här att vi får ett nästan balanserat förhållande i debatten om kvinnofrågorna.
Jag vill för Europeiska socialdemokratiska partiets grupp tacka kommissionen och Rodi Kratsa-Tsagaropoulou för betänkandet.
Kommissionen har lyckats utomordentligt bra med att genom ramstrategin för jämställdhet och det femte åtgärdsprogrammet ge en tydlig signal för jämlikhet mellan könen.
På flera områden går det ganska snabbt.
Förra året antog vi ett direktiv om jämställdhet i tillgången till sysselsättning.
Detta är en milstolpe.
Vi ser med spänning fram emot den första utvärderingsrapporten.
På andra områden går det ganska långsamt.
Man har också givit signaler som rör strukturfonderna, likaså för kampen mot våld.
Jag vill understryka att utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor flera gånger har lagt fram ett förslag liknande det som antogs i förmiddags, nämligen att 2004 görs till ett europeiskt år för utbildning genom idrott.
Både kammaren och jag själv har länge krävt ett europeiskt år mot våld.
Jag ber er återigen att notera detta.
Vi väntar otåligt på direktivförslaget rörande artikel 13 om förbud mot diskriminering.
Även detta drar ut på tiden och måste drivas på med kraft.
Vi kräver också en oförminskad politisk vilja att förbättra kvinnors rättsliga och faktiska delaktighet på alla beslutsnivåer.
Konventets resultat gör oss mycket besvikna, och vi måste nu ingripa på den punkten.
Men även i Europaparlamentet återstår mycket att göra.
Min kritik riktar sig även mot oss själva.
Parlamentet ligger efter - varför låtsas något annat - när det gäller den interna tillämpningen av kommissionens jämställdhetsperspektiv.
Vi måste göra framsteg både på den politiska beslutsnivån och inom förvaltningen.
Det krävs en seriös politisk vilja för att göra kvinnor balanserat delaktiga, dvs. en top down-strategi.
Vi förväntar oss tydliga signaler från gruppordförandena, parlamentets talman och ordförandena i utskotten.
I utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor arbetar vi för närvarande med ett initiativ för att integrera ett jämställdhetsperspektiv i Europaparlamentet, ett slags hälsoprogram på området jämställdhet.
Detta kommer att ligga klart till Internationella kvinnodagen 2003.
Jag menar att vi därmed har en möjlighet att även i samband med utvidgningen ge en tydlig signal om att Europaparlamentet menar allvar med initiativet? jämställdhet mellan kvinnor och män?.
Särskilt inför valen är det otillräckligt att enbart skriva in jämställdheten i partiprogrammen, utan detta måste också förverkligas.
Vi förväntar oss att Europaparlamentet, som med sina 30 procent kvinnor redan nu ligger på den övre halvan, skall göra ännu mer för att komma betydligt närmare målet, som är en jämlik nivå av kvinnor och män i Europaparlamentet.
Det finns många fler punkter som jag skulle vilja ta upp.
Dessa återfinns i de båda betänkandena.
I slutändan är det, som jag ser det, den politiska viljan som är utslagsgivande och som vi måste få se prov på om kvinnornas situation verkligen skall förbättras.
