# ID: svediakorp-gov431995
# author: Reding (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-12-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 839
# sentences: 38
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Frågan om allmännyttiga tjänster är föremål för en bred debatt i Europa och på annat håll.
Den allmänna trend vi har sett under de senaste tjugo åren har inneburit att de offentliga myndigheternas roll har förändrats på ett sätt som gör att de inte längre direkt tillhandahåller tjänster, utan styr och fastställer spelreglerna.
Så är framför allt fallet inom EU, där målet att skapa den gemensamma marknaden - som också var en nödvändighet - förmodligen har gynnat en sådan utveckling.
Erfarenheten visar att inrättandet av en gemensam marknad, grundad på ett system med sund konkurrens, är helt förenligt med prioriteringar av social och ekonomisk karaktär.
De allmännyttiga tjänsterna utgör här ett av de mest konkreta målen.
Vidare har ökad konkurrens inom ekonomin i stort lett till att de allmännyttiga tjänsterna blivit mer effektiva.
EU: s historia har alltid hängt samman.
I varje ny etapp av Europabygget har det gjorts framryckningar både mot en större rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital och mot ökad solidaritet och sammanhållning.
Varje framsteg för den inre marknaden har gått hand i hand med införandet av åtgärder som garanterar att de svagaste regionerna och medborgarna inte hamnar på efterkälken.
Så var det med enhetsakten och så var det också i Maastricht och Amsterdam.
Som ett exempel kan nämnas att politiken för ekonomisk och social sammanhållning har införts i fördraget, liksom politiken för konsumentskydd och miljöpolitiken.
Alla dessa områden syftar till att komplettera och balansera strategierna för ökad konkurrens och avregleringar.
I fördragets artikel 16, som infördes i Amsterdam, erkänns uttryckligen de allmännyttiga tjänsternas viktiga roll.
Där bekräftas att det finns ett behov av att försöka hitta ett bättre sätt att säkerställa en balanserad och samlad avvägning mellan de principer som rör de allmännyttiga tjänsterna och övriga mål i fördraget, framför allt den inre marknaden och den fria konkurrensen.
Kommissionen har alltid erkänt att de allmännyttiga tjänsterna spelar en ytterst viktig roll.
I sitt meddelande från 1996 om tjänster i allmänhetens intresse i Europa föreslog kommissionen att man skulle hänvisa till främjandet av dessa tjänster.
Den sektorsvisa EU-lagstiftning som antagits för stora industrier inom nätbaserade verksamheter, exempelvis på energiområdet, innehåller mycket ambitiösa mål i fråga om högkvalitativa allmännyttiga tjänster.
Dessutom har kommissionen alltid tillämpat konkurrensregler och marknadsregler på ett sätt som gör att utbudet och utvecklingen av allmännyttiga tjänster av hög kvalitet inte skall bli lidande.
Jag kan exempelvis nämna meddelandet om allmänna radio- och TV-sändningar, som innehåller bestämmelser om statligt stöd.
Meddelandet utarbetades av Monti och av mig själv under förra året och är ett exempel på hur man på ett klokt sätt kan tillämpa konkurrensreglerna och samtidigt ge regeringarna fria händer att se till att de allmännyttiga tjänsterna fungerar.
De allmännyttiga tjänsterna utgör också en viktig komponent i den europeiska samhällsmodellen.
De bidrar till medborgarnas livskvalitet och utgör en förutsättning för att de fullt ut skall kunna utöva många av sina rättigheter.
I sin rapport till rådet i Laeken aviserade kommissionen sin avsikt, jag citerar,? att undersöka förslaget att konsolidera och i ett ramdirektiv specificera de principer för allmännyttiga tjänster som ligger till grund för artikel 16 i fördraget?.
Kommissionen har beslutat att fullfölja denna uppgift inom ramen för en grönbok.
Det finns två huvudsakliga anledningar till detta tillvägagångssätt.
För det första är de frågor som berörts mycket mer vittgående och kan inte behandlas i en diskussion som begränsar sig till ett förslag till ramdirektiv.
För det andra har det visat sig nödvändigt att på förhand fastställa en referensram, med hänsyn till de förväntningar och vitt skilda ståndpunkter som finns vad beträffar genomförbarheten av ett ramdirektiv och det mervärde ett sådant kan tillföra.
Sedan får man inte heller bagatellisera de tekniska och begreppsliga svårigheter som utarbetandet av ett ramdirektiv med nödvändighet medför.
I första hand kommer grönboken att ge kommissionen möjlighet att undersöka om det är lämpligt att utarbeta ett ramdirektiv och i andra hand inleda en bred debatt om huvudfrågan.
Målet med denna grönbok är alltså inte att skjuta upp genomförbarhetsundersökningen om ett ramdirektiv.
Tvärtom: med hänsyn till de skilda traditioner, strukturer och ståndpunkter som finns i medlemsstaterna, är det bara en bred debatt på EU-nivå som kan göra det möjligt att hitta tillräckligt många gemensamma nämnare för att man skall kunna utarbeta en övergripande gemenskapsram.
Och parallellt med utarbetandet av grönboken kommer vi att fortsätta arbeta med andra ärenden, i synnerhet när det gäller tillämpningen av reglerna om statligt stöd och utvärderingen av dessa tjänster.
För övrigt kan detta arbete vara till nytta för grönboken.
När det gäller tidtabellen bör grönboken ha antagits i mars 2003 och slutsatserna bör kunna dras före årets slut.
Herr talman!
Detta var vad kommissionen hade att säga i denna fråga.
(Applåder)
