# ID: svediakorp-gov431934
# author: Vitorino (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-12-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 698
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag vill först understryka att det enligt min åsikt är tack vare de danska och grekiska ordförandeskapens engagemang som vi har möjlighet att snart uppnå ett godkännande av den första fasen av lagstiftningsinstrumenten beträffande asyl.
Godkännandet av dessa instrument är mycket viktigt, därför att det öppnar dörren för en fullständig tillämpning av Nicefördraget, där man beslutar om utvecklingen av den andra fasen med kvalificerad majoritet.
Jag inser svårigheterna, och att man ibland känner tveksamhet, men för mig är det mycket viktigt att säga att vi, inom den tid som Amsterdamfördraget medgav, har genomfört den första fasen av lagstiftningsinstrumenten beträffande asyl för att kunna inleda den fullständiga tillämpningen av Nicefördraget, inklusive skapandet av ett gemensamt europeiskt asylsystem med kvalificerad majoritet.
Vad gäller motsägelsen mellan den repressiva och den förebyggande politiken, tror jag att kommissionen har försökt lägga fram en samling förslag som är väl balanserade i båda delar.
Vad gäller återtagandepolitiken till exempel har vi finansiella instrument för frivilligt återtagande, till exempel Europeiska flyktingfonden.
Vi har också nyligen lagt fram ett förslag för att utnyttja post B7-667.
Därför skall vi lägga fram ett juridiskt basförslag, genom vilket vi förutser en möjlighet att använda finansiella tillgångar som stöd för tillämpningen av fördragen om återtagande, inklusive obligatoriskt återvändande.
Naturligtvis kan man i en politik om rör handhavandet av flyktingströmmar rent definitionsmässigt inte utesluta användning av finansiella medel för obligatoriskt återvändande.
Just därför vill vi anta gemensamma normer beträffande obligatoriskt återvändande och garantera respekten för vissa normer vad gäller de grundläggande rättigheterna inom ramen för utvecklingen av politiken för obligatoriskt återvändande.
I detta sammanhang villa jag svara Boumediene-Thiery genom att säga att kommissionen inte har något verkställande ansvar för återtagande.
Alla medlemsstater förväntas att vid tillämpandet av besluten om återtagande respektera de internationella instrument som avser de grundläggande rättigheterna, inklusive klausulen om förbud mot avvisning.
För övrigt finns det juridiska instrument för juridiskt skydd, om en medlemsstat skulle kränka föreskriften om förbud mot avvisning.
Inget avtal om återtagande bryter mot respekten för Genèvekonventionen, mot respekten för förbud mot utvisning.
För övrigt delar jag Watsons synsätt när han säger att man måste betona synpunkten på de grundläggande rättigheterna inom ramen för avtalet om återtagande.
Därför, och om ni har möjlighet kan ni kontrollera det, har kommissionen skärpt klausulen om? non-appropriation? i de nya förhandlingsuppdragen om återtagande med Albanien, Algeriet, Turkiet och Folkrepubliken Kina.
Vad gäller sambandet mellan utvecklingspolitiken och invandrarpolitiken måste vi vara tydliga och uppriktiga.
Visserligen behandlar utvecklingspolitiken de djupa orsakerna till invandringen, men utvecklingspolitiken kan endast på lång sikt åstadkomma förändringar i detta hänseende.
Det skulle vara omöjligt att invänta de omedelbara verkningarna av den hållbara utvecklingspolitik som vi tillämpar i vårt förhållande till tredje länderna.
Därför får vi inte glömma nödvändigheten att vidta kortsiktiga åtgärder, till exempel vad gäller hanteringen av migrationsflödena av yrkesutbildade arbetare, som utgör ett verkligt gissel för länderna i tredje världen, eftersom de på detta sätt berövas de humantillgångar som är nödvändiga för deras utveckling.
Detta är den komplicerade inramning som vi försöker åstadkomma i meddelandet? Invandring och utveckling?.
Jag hoppas att vi får tillfälle att diskutera detta här i Europaparlamentet under ett plenarmöte.
Sedan delar jag helt och hållet uppfattningen att vi måste införa ett särskilt skydd för de minderåriga.
För övrigt ber jag er uppmärksamma att vi har infört särskilda regler beträffande skyddet av de minderåriga och även av kvinnorna i alla förslag som vi har lagt fram vad gäller asyl.
Avslutningsvis hoppas jag att vi under det grekiska ordförandeskapet får tillfälle att diskutera ett meddelande från kommissionen som håller på att utarbetas i samarbete med ordföranden Anna Diamantopoulou.
Det rör kopplingen mellan migrationspolitiken och socialpolitiken i allmänhet och i synnerhet den europeiska sysselsättningspolitiken.
Det kommer att bli ett viktigt tillfälle för att klargöra det nära samband som finns mellan hanteringen av migrationsflödena och sysselsättningspolitiken på det europeiska planet, vilket Watson har betonat på ett mycket bra sätt.
