# ID: svediakorp-gov431920
# author: Hernández Mollar (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-12-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 844
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman herr rådsordförande, herr kommissionär!
Jag vill tacka för att ni har kommit till parlamentet i dag för att diskutera om frågor som inte bara har ett viktigt mänskligt inslag, utan även en enorm medial och politisk genklang, nämligen invandring och asyl.
Jag börjar med att tala om invandringen.
Det är bra att det upprepas här i kammaren att migrationsströmmarna bidrar mycket positivt till utvecklingen i mottagarlandet, till invandrarnas situation och till och med till utvecklingen i ursprungslandet.
Men det är även nödvändigt att upprepa att en situation där ett obegränsat antal inresande personer som inte har nödvändiga tillstånd leder till att våra samhällsstrukturer blir övermättade och till slut överstiger antalet personer våra samhällens mottagningskapacitet, vilket i sin tur leder till orättvisa förhållanden och marginalisering.
Vi behöver därför en sammanhängande europeisk politik som omfattar alla inneboende faktorer i invandringsfenomenet.
Under Europeiska råden i Tammerfors, Laeken och Sevilla har man gjort stora framsteg på invandringsområdet.
Emellertid, och inte utan anledning, är det många som höjer rösten och påtalar bristen på enighet på de icke-repressiva områdena, vilket min kollega och företrädare Watson påtalade.
Med tanke på de så tragiska händelser som nästan dagligen inträffar i Gibraltarsundet eller vid de italienska kusterna kan och bör övervakning, gränskontroller och bekämpning av maffior och personer som utnyttjar olaglig arbetskraft vara metoder för att bemöta medborgarnas ökade oro när det gäller frågor som osäkerhet eller människosmuggling.
Jag vill emellertid betona andra viktiga områden där vi bör göra avsevärda framsteg.
För det första är det nödvändigt att intensifiera eller ompröva politiken för utvecklingsstöd för att skapa värdiga och lovande förhållanden i ursprungsländerna och på så vis undvika att befolkningarna - som till största delen utgörs av unga människor - som i stället för att med risk för livet fly till det okända, kan och bör spela en grundläggande roll i utvecklingen i de egna länderna.
För det andra är det viktigt att på allvar börja arbeta med att inrätta ett övervakningscentrum för migration, ett förslag som för närvarande endast existerar i teorin, för att vi med hjälp av analyser och informationsspridning skall kunna ta tu med invandringsproblemet i dess verkliga dimension på ett tillförlitligt sätt som är jämförbart mellan medlemsstaterna, vilket kommissionären just talade om.
För det tredje är det nödvändigt att främja integrationen av de lagliga invandrarna.
Detta är en av nycklarna till framgång i all invandringspolitik och det kan bland annat ske genom åtgärder för familjeåterförening, tillgång till bostad, möjligheter till att lära sig språket i mottagarlandet samt sociala åtgärder och hälsovårdsåtgärder.
För att undvika krockar med mottagarlandets samhälle är det, vilket erkändes vid det fjärde Europa-Medelhavsforumet i Bari som ägde rum den 17-18 juni, viktigt att man inte glömmer bort att fenomenet har en dubbel aspekt, det vill säga, att man även måste arbeta för att garantera att invandrarna respekterar de principer och värden som råder i det samhälle som tar emot dem.
Slutligen är det viktigt att föra ett nära samarbete med ursprungs- och transitländerna för att gemensamt kontrollera migrationsströmmarna, bekämpa olaglig invandring och anta nationella avtal om återtagande och integrerad förvaltning av unionens gränser, vilket man enades om vid det forum jag tidigare nämnde.
För att sådana åtgärder skall lyckas måste de genomföras i nära samarbete med de tredje länder som gränsar till Europeiska unionen.
Herr talman, om vi går över till asylområdet vill jag erinra om vikten av och respekten för Genèvekonventionen och de andra kompletterande avtal som reglerar det internationella skyddet för de omständigheter som inte omfattas av konventionen.
Tyvärr måste jag komma med ytterligare kritik, vilket jag redan gjorde med anledning av förslaget till rådets direktiv om miniminormer för mottagande av asylsökande i medlemsstaterna, ett betänkande som jag var föredragande för, eftersom förhandlingarna om de olika aspekterna av asylpolitiken fortfarande genomförs på ett förvirrat och oordnat sätt i praktiken.
Det finns ett talesätt på spanska:? den som gapar efter mycket förlorar hela stycket? och jag får känslan av att det är så situationen ser ut för närvarande på asylområdet.
Det är ännu mer osammanhängande att diskutera förslag som innehåller bestämmelser som regleras i andra förslag, som man skulle ha förhandlat om tidigare, men där förhandlingarna inte går framåt.
Jag anser att den europeiska processen måste rationaliseras, vi får inte fastna i en ond cirkel på grund att vi i alltför hög grad låter oss påverkas av de nationella intressena.
Sist men inte minst, herr talman, tar jag mig friheten att fästa kommissionens och rådets uppmärksamhet på det faktum att medbeslutandeförfarandet (parlamentet - rådet) och kvalificerad majoritet i och med Nicefördragets ikraftträdande, vilket kommer att ske den 1 februari, kommer att tillämpas för så känsliga områden som de miniminormer som reglerar de olika aspekterna av förfarandena, kraven och villkoren för asylsökande.
