# ID: svediakorp-gov431913
# author: Oostlander (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-12-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 661
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Asylpolitiken är en sällsynt svår politik som för med sig alla möjliga otrevliga aspekter.
I synnerhet för en stor del av dem som söker asyl, som till sist måste erfara aspekten av återvändande, eventuellt också av obligatoriskt återvändande.
Det är något som alltid väcker oerhört stor uppmärksamhet och som också väcker allmänhetens känslor.
Medan man å ena sidan ofta utövar ett enormt tryck på politiken att avvisa så många asylsökare -som kanske inte har rest in helt lagenligt - som möjligt, är man å andra sidan oerhört gripen av dem som så till sist, ibland efter många år, måste avvisas.
Man bör dock ta hänsyn till befolkningens känslor, som ofta är väldigt motstridiga.
Frivilligt återvändande är för övrigt inte alltid lika lätt, och jag har redan förstått att exempelvis en institution som IOM, i varje fall i Nederländerna, ofta har mycket liten framgång i detta.
Antalet asylsökare som frivilligt och organiserat återvänder hem eller till det land där man bodde tidigare, är tämligen lågt.
Asylpolitiken i sin helhet, och i synnerhet politiken för återvändande, får inte i några avseenden kränka den mänskliga värdigheten.
Detta är en mycket uppmärksammad punkt, och jag gläder mig åt att man arbetar på ett ordnat sätt med återvändandet i överenskommelser som den med Hongkong och i andra överenskommelser som är under förberedande.
Där skulle naturligtvis fler aspekter än enbart återtagningsklausuler kunna tas upp.
Vad gäller det som sades nyss om kontroll av de återvändande människornas öde tror jag att det finns ett och annat som fortfarande måste uträttas i EU-sammanhang.
Regeringarna säger väldigt ofta: Okej, vår ambassad kommer att fortsätta att hålla kontakten ett tag med de som hävdar sig vara i fara i det egna landet, och som ändå avvisas.
Sådana fall förekommer naturligtvis i alla länder.
Jag tror att det är viktigt att det skapas en viss specialisering inom ambassaderna i medlemsstaterna för att undersöka om man i vissa fall kan se till att man håller kontakt med den som återvänt för att säkerställa, verkligen vara säker på, att återvändandet var grundat på ett övervägande av den som fattade beslutet.
Vad gäller överenskommelsen med Hongkong instämmer jag helt och hållet med det Watson sade.
Det är naturligtvis synd att vi först i slutet av ärendet tillfrågas om ett godkännande.
Legitimiteten beror naturligtvis på vårt godkännande.
Vi legitimerar alltså detta godkännande nu.
Faktum är att detta är en riskabel omkastning av förfarandena, men jag tar Vitorino, vars goda vilja redan har visat sig vid flera tillfällen i detta parlament, på hans ord när han säger att han i framtiden skall se till att man undersöker andra möjligheter för att underrätta parlamentet tidigare om sådana dokument, så att vi eventuellt skulle kunna ge ett relevant bidrag.
Klarheten i den europeiska politiken har minister Haarder redan talat om.
Jag anser att det är mycket viktigt, i synnerhet också med avseende på människovärdigheten i tredje länder.
Om vi har en homogen, eller en tämligen homogen, asylpolitik där vi har anpassat diverse normer till varandra, kan vi också informera tredje länder, så att man där vet vilken behandling man kan förvänta sig överallt i Europeiska unionen.
Det skulle ge asylsökare, som egentligen bara tar en chansning, möjligheten att inte chansa, möjligheten att inte sätta sig i skuld hos släktingar, hos bekanta i samma by eller område, utan att stanna kvar där man är och inte riskera att behöva vända tillbaka barskrapad.
Slutligen har jag en fråga om den flyktingfond som nämnts.
Är det möjligt att flyktingfonden kan få en bättre framtid och är det möjligt att också mottagandet i regionen därigenom kommer att skötas mer av Europeiska unionen själv?
