# ID: svediakorp-gov431911
# author: Watson (ELDR) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-12-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,450
# sentences: 64
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Vi har de senaste veckorna talat mycket om utvidgningen av Europeiska unionen.
Den utvidgningen förlägger våra gränser till Ryssland, till Ukraina och Vitryssland - det är knappast förvånande om frågor rörande gränskontroll och invandringspolitik står i mittpunkten.
När det gäller invandring så är inget land en ö.
Det behövs en verklig debatt på europeisk nivå och inte den typen av smaklösa slagord som vi drabbades av vid Europeiska rådet i Sevilla.
Som politisk fråga är invandringen enkel.
Om vi inte öppnar våra marknader för varor från fattigare länder, alltså hjälper deras befolkning till framgång, så kommer vi att ta deras befolkning.
Om vi inte ställer upp vår egen invandringspolitik så kommer antingen anarki att härska eller också kommer - mer oroande - kriminella gäng av människohandlare att ställa upp den politiken åt oss.
Det är verkligen synd att våra regeringar inte lyssnade litet bättre till rådet från den kanadensiska regeringen om hur vi, om vi ville bemästra människohandeln, borde öppna framdörren för laglig invandring en aning för att kunna stänga vår bakdörr bättre för olaglig invandring.
Jag gratulerar kommissionär Vitorino till de förslag som han lade fram för några år sedan i början av hela den här debatten.
Jag beklagar djupt att medlemsstater inte antog dem som de föreslogs.
Debatten har dominerats av de repressiva aspekterna av migrationspolitiken och har visat bristande uppmärksamhet för de humanitära aspekterna.
Strategin har knappast varit en med små steg som kommissionären sade - en med? vacklande gång? är kanske en bättre beskrivning.
Jag hade äran att få vara ordförande för det här parlamentets utskott för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor under de första två åren av den här diskussionen.
Jag beklagar inte bara EU: s misslyckande att inrätta en effektiv och fullständig asyl- och invandringspolitik utan jag beklagar även dess misslyckande att säkra en ansvarstagande förvaltning av vår ekonomi, vilken är intimt sammanlänkad med invandring.
Kommissionens granskning av den europeiska ekonomin år 2002 visar de förödande ekonomiska konsekvenserna av en stagnerande befolkningstillväxt, vilket kunde leda till att den potentiella ekonomiska tillväxttakten sjunker med 1 procent av BNP per år under de kommande 50 åren.
Vad borde vi göra?
Att uppmana till fortplantning har aldrig fungerat.
Av uppgifter framgår att ju högre vår levnadsstandard blir, ju färre personer vill ha barn.
Även av ekonomiska skäl behöver vi alltså en mogen debatt om en politik avseende en styrd migration.
Jag hoppas att eftermiddagens diskussion kommer att bidra till litet gemensamma tankar kring invandringspolitiken.
Jag har ombetts att rapportera om återtagandeavtalet med Hongkong.
Jag beklagar att parlamentet varken har konsulterats eller hållits informerat under förhandlingarna om det här återtagandeavtalet, att vi nu själva befinner oss i en situation där vi behöver fälla ett yttrande efter att avtalet inletts - och dessutom, efter att rådet (jordbruk och fiske) den 23 december fattade beslutet att samtycka till dess undertecknande.
I enlighet med artikel 97 i vår arbetsordning skall under förhandlingarna - och här citerar jag:? kommissionen och rådet regelbundet och utförligt informera ansvarigt utskott om hur förhandlingarna fortskrider?.
Jag beklagar att det inte skedde, desto mer eftersom det här är det första återtagandeavtal som gemenskapen förhandlat om.
När det gäller kommande avtal så ber jag att parlamentet hålls informerat om förhandlingsläget av kommissionen och rådet.
Återtagande handlar om återvändande av personer som olagligt befinner sig på vår mark.
Få personer i den här kammaren skulle förneka behovet av en återvändningspolitik.
Det är något som måste ingå i varje trovärdig invandringspolitik.
Ett effektivt återvändande säkrar asylpolitikens och lagliga invandringsprograms integritet och fungerar som bekämpningsmedel mot olaglig migration.
Återvändande har hamnat i förgrunden främst på grund av det sätt på vilket våra överbelastade asylsystem används som alternativ till den stängda dörrens invandringspolitik.
När rådet i slutet av förra månaden antog sitt handlingsprogram om återvändande så är jag säker att det tog hänsyn till de många fördelarna med frivilligt återvändande och möjligheten till påtvingat återvändande.
Fördelen med frivilligt återvändande är att det tillåter återvändande på ett sätt som inte är bestraffande och som är kostnadseffektivt.
Det har visat sig fungera i Tyskland, i Förenade kungariket, i Nederländerna och i Belgien.
Det är bekvämare och kostar mindre, både ekonomiskt och politiskt, än avvisning.
Det har nästan uteslutande varit en europeisk företeelse och vi behöver mer forskning om hållbarheten i återvändande inom ramen för program för frivilligt återvändande.
Vår politik måste dock vara rationell, inte pådriven av fördomar utan en ren bedömning av våra behov.
Den måste utföras av regeringar som borde motstå frestelsen att ibland genomföra avvisningar för att få pöbelns godkännande.
Den politiken måste också ta hänsyn till köns- och hälsofrågor som är mycket viktiga i den här debatten.
Det återtagandeavtal som jag ombetts skriva ett betänkande om är det första återtagandeavtal som gemenskapen ingår.
Jag delar kommissionärens uppskattning av den förhandlingsvilja som Hongkongs myndigheter visat.
Det finns risk för att dagens debatt kommer att förväxlas med en debatt om Hongkong i morgon, vilken återspeglar en oro angående genomförandet av artikel 23 i grundlagen.
Vissa kanske argumenterar att Hongkong inte är ett säkert land.
Jag godtar den försäkran som gavs den 10 december av Donald Tsang, Hongkongs chefssekreterare, när han gav sin personliga garanti för att fritt informationsflöde och yttrandefrihet förblir viktiga kännemärken för samhället i Hongkong.
Jag tvivlar inte heller på att Hongkongs förvaltning klarar av att hantera ett återtagandeavtal.
Dessutom hänvisas det i själva avtalet till internationella åtaganden angående skyddet av utsatta personer.
Det som dock oroar mig i det här återtagandeavtalet är att det är det första i något som kommer att bli en serie av sådana avtal.
Det har redan givits klartecken till förhandlingar om sådana avtal med flera länder - vissa av dem har till och med inletts.
Faktum är att vissa av dessa avtal kommer att bli mycket hårdare än det här.
Därför skulle jag vilja be kommissionen att nu i dag klargöra några frågor.
Den första gäller den skala för frivilligt och påtvingat återvändande som medlemsstaterna står för, kategorierna av berörda personer och deras ursprungsländer.
Är de åtgärder som medlemsstater har antagit tillräckliga och effektiva?
Då den här kammaren också är mycket ivrig att se till att de mänskliga rättigheterna respekteras i de återvändande- och återtagandeavtal som vi förhandlar om så skulle jag vilja fråga hur kommissionen föreslår att se till att enskilda personers rättigheter respekteras vid återvändande, särskilt om det sker i stor skala.
Är kommissionen säker på att de återtagandeavtal den föreslår är förenliga med våra skyldigheter inom ramen för internationell flyktinglagstiftning?
Kommer kommissionen att åta sig att inrätta gemensamma övervakningssystem med de länder som vi tecknar återtagandeavtal med?
Kammaren skulle vilja få svar på alla dessa frågor.
Jag skulle också vilja veta varför Europaparlamentet aldrig nämns i kommissionens meddelande om en återvändandepolitik för gemenskapen.
Jag skulle vilja få ett klargörande om vilket sammanhängande och öppet finansiellt instrument som kommer att användas för den berörda återvändandepolitiken och särskilt för återtagandeavtalen.
Europaparlamentets funktion som en av budgetmyndighetens armar är helt klart viktig i det här sammanhanget och jag skulle gärna vilja veta om vi, ur ekonomisk synvinkel, kommer att behöva en ny rättslig grund för den här politiken eller inte.
Klausulen om mänskliga rättigheter i det återtagandeavtal som användes för Hongkong är inte tillräckligt stark för att skydda oss mot alla eventualiteter i sådana avtal med andra länder.
Vi borde inse att, medan slutandet av ett sådant avtal med Hongkong var relativt lätt eftersom vi kunde erbjuda dem viseringsfritt tillträde till EU som motprestation, det inte kommer att bli lika lätt att sluta ett sådant avtal med länder som Ryssland och Marocko.
Vi kommer att behöva tillhandahålla stimulanser för att få många tredje länder att samarbeta med oss, i stället för att hota dem med ekonomiska sanktioner, vilket Blair och Aznar föreslog i Sevilla.
Det är skälet till att jag välkomnar kommissionens nyligen framlagda meddelande om införlivande av migrationsfrågor i EU: s politik för yttre förbindelser.
Om vi samlar punkterna i det här dokumentet, vår utvecklingspolitik, förhandlingarna om återvändande och vårt ekonomiska behov av invandring, kommer vi att visa upp det gemensamma tänkande som vi är i så stort behov av inom invandrings- och asylpolitiken.
