# ID: svediakorp-gov431877
# author: Jové Peres (GUE/NGL). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-12-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 667
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Europeiska unionens snabbhet att anta vissa beslut åskådliggör på ett perfekt sätt den overksamhet som gemenskapen hittills visat prov på när det gäller sjösäkerheten.
Om dessa beslut hade antagits tidigare och Prestige hade råkat ut för en olycka, är det uppenbart att detta inte hade skett i gemenskapens vatten.
Man kan göra två betraktelser när det gäller den här frågan: För det första, vilken anledning finns det till passiviteten och förseningarna i beslutsfattandet och för det andra, är de åtgärder som vidtagits tillräckliga?
I fråga om detta anser min politiska grupp att de beslut som antogs i Köpenhamn är otillräckliga, även om de utgör ett positivt framsteg och som bevis på detta behöver man bara peka på frågan om bekvämlighetsflagg, som man inte ens har tagit upp.
Rådet, och jag menar det förra ordförandeskapet, som kunde ha sett till att vi slapp hamna i denna situation, kortade av kommissionens förslag betydligt och tillät därmed att fartyg som är flytande bomber kan fortsätta vara i drift till år 2005 i stället för att ta dem ur drift i september 2002, vilket skulle ha skett om man hade lyssnat till kommissionen.
Förseningarna med införlivandet av lagstiftningen och i genomförandet av paketen Erika I och Erika II talar för sig själva.
Att lagstiftningen om till exempel inspektioner och kontroller av fartygen inte har följts är lika talande.
Den slapphänta inställningen till medlemsstaternas registrering av fartyg med bekvämlighetsflagg är inte heller konstruktiv och vi kommer att få ännu fler anledningar till att oroa oss.
Jag anser att dessa frågor är tillräckliga för att undersöka eventuella överträdelser av gemenskapsrätten och dålig förvaltning och att man följaktligen bör inrätta en undersökningskommitté.
Herr Galeote!
Även om ni vände er till den socialdemokratiska gruppen, som är mycket stor och den grupp jag tillhör är liten, kommer jag att tala uppriktigt till er på min lilla grupps vägnar.
Gruppen är liten, men har dock varit delaktig i de grundläggande statliga frågorna, anspråkslöst har den funnits med, sida vid sida med alla de spanska kollegerna.
Mot bakgrund av denna blygsamma erfarenhet vill jag för det första säga er att ni har glömt att ni förhindrade inrättandet av en undersökningskommitté i den spanska statens parlament.
För det andra, en sak är att fatta beslut som kan vara diskutabla och som kanske kunde ha visat sig vara felaktiga och en annan, mer allvarlig sak, är att förneka problemet och strunta i att vidta förebyggande och korrigerande åtgärder.
Det värsta med hur er regering i Galicien hanterat problemet är att staten inte ens hade planer för förebyggande eller instrument för att omedelbart ta itu med krisen.
Och det förvånar mig inte, herr Galeote, att Aznar stöder uppfattningen om att det är nödvändigt att minska den offentliga servicen så mycket som möjligt.
Den fråga som vi måste ta itu med nu - som valda ledamöter - är befolkningens känslor.
De måste bekämpa katastrofen med hantverksmässiga metoder och de gör oerhörda uppoffringar, medan staten, som de betalar skatt till, står oförmögen eller kanske är oberörd.
Skadan är redan skedd.
Det enda vi kan göra nu är att fundera ut hur vi skall ersätta de drabbade till dess att den ekonomiska aktiviteten kan återupptas.
För att kunna göra detta måste medel ur solidaritetsfonden och strukturfonderna omedelbart ställas till förfogande.
Och låt mig avslutningsvis göra ytterligare en kommentar: Nu under utvidgningen behöver vi ett stort Europa, men det får inte vara tomt som ett nötskal.
Vi måste definitivt inleda seriöst inriktade processer för att undvika att de operatörer som rör sig strax utanför lagens råmärken i sitt sökande efter spekulativa vinster och som bidrar till att säkerheten och det sociala skyddet minskar, kan fortsätta som om ingenting hade hänt.
(Applåder)
