# ID: svediakorp-gov431845
# author: Wiersma (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-12-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 440
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


I fredags, den 13 december, såg jag? Pianisten?, en film av Roman Polanski, på bio.
Det är en berättelse om en judisk musiker från Warszawa, som på ett mirakulöst sätt överlevde andra världskriget.
I början av filmen ser vi hur hans familj reagerar lättat på nyheterna att britterna och fransmännen har tillkännagivit att de skall komma Polen till undsättning efter att landet har anfallits av tyskarna.
Vi vet alla att det inte blev någonting av med den hjälpen, till i fredags, den 13.
Då löstes med resultatet i Köpenhamn en gammal skuld in.
Framgången i Köpenhamn är en framgång för alla.
Även för detta parlament som har engagerat sig så starkt i denna process.
Vi kan vara stolta över detta resultat.
För att använda den store socialdemokraten Willy Brandts ord: det som hör samman får nu också verkligen chansen att förenas.
Vad som inleddes med ett historiskt knäfall av Brandt i detsamma Warszawa fullbordades nu i Köpenhamn.
Äran för detta nya historiska ögonblick går framför allt till dem som har verkställt de stora omvälvningarna från 1989 och 1990 och som utnyttjade chansen att omforma de nya demokratierna till fullvärdiga kandidatländer.
Många av ledarna från den tiden har nu försvunnit från den politiska arenan, men resultatet från Köpenhamn är också en hedersbetygelse till dem.
Naturligtvis skall också vår egen europeiska union gratuleras.
Det tog visserligen lång tid innan man i Europeiska unionen hade formulerat utgångspunkter och villkor för anslutning, men därefter har man på ett konsekvent och effektivt sätt följt de handlingsplaner och det tidsschema som man kommit överens om.
I det här sammanhanget bör man uttala några ord av särskild uppskattning vad gäller kommissionär Verheugens engagemang.
Också kandidatländerna är värda beröm.
Deras uthållighetsförmåga har ställts hårt på prov.
Själv har jag som föredragande för detta parlament för Slovakien på nära håll fått uppleva de ansträngningar som Slovakien har gjort för att kunna uppfylla EU: s villkor.
Förändringarna var genomgripande och tidspressen var stor.
I rapporteringen från slutet av förra veckan om resultaten av toppmötet i Köpenhamn låg betoningen på det ekonomiska efterspelet till förhandlingarna och på Turkietfrågan.
Båda aspekterna är viktiga, men de är inte de enda viktiga frågorna.
Vid Europaparlamentets slutliga bedömning som vi måste göra av varje enskilt kandidatland, spelar andra problem fortfarande en roll.
Det räcker att påminna om våra tidigare bekymmer över exempelvis kampen mot korruption, över brist på administrativ förmåga i kandidatländerna och diskrimineringen av romerna.
