# ID: svediakorp-gov431843
# author: Poos (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-12-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 346
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr rådsordförande, herr kommissionsordförande!
I min egenskap av föredragande för Cyperns anslutning ligger det mig varmt om hjärtat att välkomna Europeiska rådets beslut i Köpenhamn, som medger att Cypern ingår i Europeiska unionen som ny medlemsstat.
Jag vill också lyckönska kommissionens och rådets förhandlingsgrupper som har arbetat för Cyperns anslutning.
Europeiska rådet har på detta sätt infriat det löfte som gavs i Helsingfors att gå vidare med anslutningen, trots att det inte fanns någon politisk uppgörelse.
Vår förhoppning att se en återförenad ö ansluta sig har inte infriats.
Vi vet nu att varken bristen på tid eller de yttre påtryckningarna kan anges som skäl för att försvara det omöjliga i att anta förslagen från Förenta nationernas generalsekreterare som utgångspunkt för en heltäckande uppgörelse.
Överenskommelsen saboterades av dem som ännu i dag fortsätter att förespråka förekomsten av två skilda stater i stället för en federal stat, och som vill att Cypern skall ansluta sig samtidigt med Turkiet i stället för i maj 2004 som ett oberoende och odelbart land.
Turkcyprioternas ledare Rauf Denktash och hans omgivning bär ett tungt ansvar för detta misslyckande, och jag förstår den besvikelse och vrede som uppfyller en stor del av det civila cypriotiska samhället och oppositionspartierna.
Visserligen har de båda parterna förbundit sig att forsätta förhandlingarna för att komma fram till en fullständig uppgörelse före slutet av februari; visserligen står möjligheten att riva ned den sista muren i Europa fortfarande öppen.
Men den tjurskallighet som utmärker de personer som gynnas av Denktash-regimen kommer inte att försvinna genom ett trollslag, eftersom avsaknaden av en lösning innebär själva lösningen för dem.
Den blockeringspolitik som Denktash tillämpar skulle snart kunna visa sig vara ett hot mot Turkiets europeiska ambitioner.
Följaktligen återstår en sista strimma av hopp som Europeiska unionen borde satsa på: den nya turkiska regeringen skulle kunna slå näven i bordet och på så sätt visa att de menar allvar med sin uttalade vilja att fortsätta på den europeiska vägen.
