# ID: svediakorp-gov431836
# author: Oostlander (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-12-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 658
# sentences: 38
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Det danska ordförandeskapet har väckt beundran genom det intelligenta och karaktärsfasta sätt på vilket toppmötet har förberetts och gjorts till en framgång.
I striden om betalningarna har vi tagit de väl övervägda initiativen.
Vid behandlingen av Turkiet överraskades man av de mycket originella och passande formuleringarna som tydligt lade ansvaret för anslutning hos Turkiet självt.
En bättre formulering än slutresultatet.
Jag vill framför allt gratulera herr Rasmussen.
Jag måste säga att jag är full av stolthet över vår före detta kollega Bertel Haarder som har spelat en sådan glansroll i detta.
Kommissionär Verheugen kan nu verkligen se tillbaka med lättnad på den tunga uppgift som han nu till stor del har lyckats föra i hamn.
Bulgarien och Rumänien har fortfarande en bit kvar att gå, och detta accepterar de också.
Om de inte skulle klara målsättningen till 2004 kommer de dock enligt min uppfattning att ha nått fram vid valet 2009.
Turkiet ligger inte alls lika bra till.
Fram till toppmötet gav Turkiet intryck av att man utgick ifrån en anslutning till unionen på grundval av anciennitet vid ansökningar om medlemskap.
I detta sammanhang glömde de dessutom att det 1963, då de ansökte, ännu bara var fråga om en ekonomisk gemenskap utan den inre marknaden som vi nu känner den, utan valt parlament, utan politiska aspekter och ambitioner.
Nu ansöker de alltså plötsligt om mycket mer, och det är också detta det handlar om.
Men medan unionen utvecklades i ett högt tempo fortsatte man i Turkiet att trassla in sig i nackdelarna med sitt kemalistiska system.
Det är ett system med omfattande inre spänningar och alltså med stort förtryck.
De som inte tillhörde den största befolkningsgruppen, turkisktalande sunniter, led under detta.
Vid ett besök i Turkiet nyligen insåg jag att jag som protestant inte skulle kunna leva i exempelvis Dyarbakir utan att genast komma i stark konflikt med myndigheterna.
Det känns väldigt konstigt för en medborgare i unionen i ett kandidatland.
Det är först de senaste två åren som situationen har börjat förändras.
Det är alltså fortfarande en lång väg kvar att gå.
Precis som i Bulgariens och Rumäniens fall pläderar jag mot överdriven optimism vad gäller det tempo som Turkiet kan förändras i.
Tänk bara på arméns särställning.
Joost Lagendijk har redan nämnt detta.
Det går inte att bara ändra denna ställning med några formaliteter.
Systemet är för djupt rotat för det.
Om man tar bort en hörnsten rasar kanske mycket mer runt omkring.
Det är kanske viktigt att utarbeta en lista över önskade förändringar.
Exempelvis över den allmänna ordningen som har en sådan exceptionell prioritering att de mänskliga rättigheterna lider under den på alla möjliga andra områden.
Jag är mycket glad åt Verheugens påstående att det vad gäller hans utredning absolut inte finns några förutsatta svar i bakhuvudet, utan att den skall vara ärlig och djupgående.
Jag anser att det finns all anledning till det och att vi inte heller skall arbeta alltför ytligt, vilket ofta sker.
Jag har stort förtroende för det Verheugen sade.
Vi vill ha en normal medlemsstat.
Vi vill inte ha en medlemsstat som exempelvis, som det visade sig nyligen, ställer krav och som går fram genom att slå näven i bordet och utöva politiskt tryck.
Det går inte, och jag anser att Turkiet måste visa god vilja genom att nu upphöra med tortyren, med trakasserierna av minoriteter och liknande.
Vi ser dock fram emot deltagandet av observatörerna från de första tio länderna.
Det är en fantastisk händelse, och det är en fantastisk tanke att från 1989 till 2004 ha varit en del av detta parlament, som har fått åstadkomma sådana stora historiska förändringar.
(Applåder)
