# ID: svediakorp-gov431833
# author: Lalumière (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-12-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 313
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr rådsordförande, herr kommissionsordförande!
I likhet med alla övriga talare vill jag först lyckönska er till det utmärkta resultatet av detta toppmöte i Köpenhamn, nämligen utvidgningen av unionen eller rättare sagt Europas återförening.
Förvisso har vi fortfarande många svårigheter som gäller genomförandet framför oss, men vad helheten beträffar är vi på god väg, och i denna helhet inbegriper jag inte bara de tio första kandidatländerna, utan även Rumänien, Bulgarien och Turkiet.
Bland resultaten från detta toppmöte är det ytterligare ett kapitel som förtjänar vår uppmärksamhet, nämligen det som gäller den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken.
Europeiska rådet har låtit lägga fram tre ärenden.
Det första gäller förbindelserna mellan Europeiska unionen och Nato.
Sedan flera månader var frågan om unionens användning av Natos resurser och stridsmedel blockerad.
Man har kommit på stadigvarande arrangemang, vilket var ett nödvändigt framsteg.
Tillfredsställande är även en försäkran om att unionen är beredd att så snart som möjligt se till att militäroperationen i Makedonien får avlösning.
Slutligen har Europeiska rådet också meddelat att unionen var redo att leda en militär operation i Bosnien och Hercegovina efter SFOR-styrkorna.
Förvisso är de europeiska åtagandena fortfarande blygsamma på dessa tre punkter, men de har den förtjänsten att de utgör konkreta framsteg.
Vi önskar bara att rådet, kommissionen och konventet om Europas framtid, var och en inom sitt kompetensområde, kommer att bidra till att utforma en verklig europeisk utrikespolitik och en verklig gemensam europeisk säkerhets- och försvarspolitik.
Slutligen vill jag säga några mindre optimistiska ord om tidsplanen för konventet och EU: s regeringskonferens om Europas framtid.
Under toppmötet har man inte bara underlåtit att ge exakta uppgifter, man har också ökat förvirringen.
Men denna tidsplan är mycket viktig för framgången med reformen och för Europaparlamentet.
