# ID: svediakorp-gov431814
# author: Titley (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-12-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 625
# sentences: 29
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Winston Churchill talade en gång om en järnridå som sänktes över Europa.
I dag kan vi tryggt säga att den järnridån inte bara har lyfts upp utan även har plockats ned, packats in i en låda och förvisats till historiens vindskammare där den kommer att tjäna för att påminna oss om historiska hemskheter.
Vi har mycket att fira i dag.
Köpenhamn återförenade Europa 13 år efter Berlinmurens fall och på dagen 21 år efter att undantagstillstånd infördes i Polen och redan de sakerna känns som om de hör till en annan tidsålder.
Jag gratulerar det danska ordförandeskapet och kommissionen till att de fört tio parallella och mycket olika förhandlingsomgångar till ett lyckligt slut, icke förglömmandes att det bara för några veckor sedan verkade som om vi inte skulle klara det.
Jag tror det är omöjligt att underskatta vikten av det som uppnåtts i Köpenhamn.
Med risk för att anklagas för att sätta sordin på vårt firande så måste jag dock påpeka att vi inte är framme än.
Det är fortfarande mycket som måste göras.
Kandidatländerna måste fortfarande uppfylla våra normer och de får inte tillåtas att minska sina ansträngningar.
Kommissionen måste fortfarande lägga fram sin slutrapport om kandidatländerna och vi måste se till att processen inte urartar till ett krångligt gräl om påläggande av garantier.
Vi måste fortfarande få processen ratificerad av parlamenten, särskilt av Europaparlamentet.
Vi kommer att granska avtalen noga och med öga för detaljer och ingen får ta parlamentets röst för självklar.
Vi måste fortfarande sälja utvidgningen till befolkningen, både i EU och i kandidatländerna.
Vi får inte ta befolkningens medhåll för givet.
Trots Rovsings anmärkningar nyss så måste vi fortfarande få Kaliningradlösningen att fungera, och fungera på ett sätt som inte undergräver Litauens suveränitet.
Vi måste fortfarande se till att de finansiella arrangemangen verkligen fungerar och vi måste även se till att parlamentets roll i dessa finansiella arrangemang blir fullständigt respekterad.
Vi måste fortfarande reformera vår gemensamma jordbrukspolitik innan den gör oss ekonomiskt och politiskt konkursfärdiga.
Vi måste fortfarande besluta hur EU med 25 eller fler kan fungera eftersom ett misslyckande i reformeringen av vår beslutsprocess kommer att garantera att den här utvidgningen bryter ned Europeiska unionen i stället för att skapa den.
Mycket har gjorts men det är fortfarande mycket kvar.
Vi får inte minska våra insatser för Rumänien och Bulgarien och de får inte heller förutsätta att 2007 är ett garanterat anslutningsdatum.
Jag välkomnar det beslut som fattats om Turkiet - även om jag hade föredragit datumet den 1 maj 2004 - men det här måste bli ett avgörande moment i våra förbindelser med Turkiet.
Vi garanterar att förhandlingar kommer att inledas om de uppfyller Köpenhamnskriterierna i december 2004 men vi måste i lika hög grad vara tydliga i att om kriterierna inte uppfylls så kommer Turkiets anslutning att strykas från dagordningen för en överskådlig tid framåt.
Vi måste börja tala allvar med varandra.
Jag välkomnar beslutsamheten att lösa Cypernfrågan och skulle vilja påpeka att eftersom vi alltid sagt att vi inte skulle tillåta tredje parter att inlägga sitt veto mot vår framtid så tvingar det här oss att få till stånd en överenskommelse i den här långa debatten.
Herr statsminister!
Jag har av min regering blivit sagd att i Köpenhamn var ni alltid väl pålästa, beslutsamma, kloka och visade prov på verkligt ledarskap.
Om vi skall överbrygga de hinder som ligger framför oss - institutionella förändringar och behovet av politiska och ekonomiska reformer - behöver vi se sådant ledarskap litet oftare och då kan vi verkligen börja fira.
(Applåder)
