# ID: svediakorp-gov431810
# author: Pasqua (UEN). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-12-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 442
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag anser att det är i sin ordning att parlamentet meddelar sin åsikt om resultatet av toppmötet i Köpenhamn, och jag var beredd att lyckönska de tre närvarande ordförandena till de resultat som uppnåtts.
Men jag avstår, eftersom de har lyckönskat varandra nog, både sig själva och varandra, vilket ändå har förefallit mig något överdrivet.
Men i morse var jag underligt nog delvis överens med Barón Crespo, när han slutligen sade: ni har gjort ert arbete.
För att vara helt uppriktig måste jag tillägga att ni har gjort ett bra jobb.
Till rådets tjänstgörande ordförande skulle jag vilja säga att han faktiskt har lyckats och att han, i synnerhet under de sista samtalen, undvek det värsta, det vill säga att ägna sig åt något slags köpslående, när vi i själva verket befann oss inför ett historiskt ögonblick.
Det måste ni få beröm för.
Det är ett historiskt ögonblick, och det har påpekats tillräckligt ofta.
Jag förstår mycket väl att Francis Wurtz inte vill att vi skall hänvisa till en viss period i vår moderna historia.
Men trots allt har detta ärr på Europas kropp, detta sår, nu försvunnit.
Det handlar inte om en utvidgning, för detta ord förefaller mig olämpligt, rent av opassande.
Det handlar snarare om ett återvändande, om återförening inom den enhet som aldrig borde ha upplevt någon skilsmässa.
Jag vill tillägga att det budskap som vi bör sända till de folk som förenar sig med oss är ett budskap om solidaritet, ett budskap om förståelse för allt som de har utstått under dessa perioder av förtryck.
Jag skulle också vilja säga följande: förskjutningen av gravitationscentrum mot öster får inte göra att vi glömmer bort södern, något som redan har sagts i Köpenhamnsdeklarationen, och får inte heller göra att vi glömmer vårt ansvar för randregionerna.
Jag tar tillfället i akt, när de tre ordförandena är närvarande, för att påminna dem om detta, för just nu utgörs Europeiska unionens gränser av sådana regioner i Spanien, i Frankrike och i Portugal.
Av denna anledning skulle jag vilja delge er min oro, när jag hör vissa ansvariga i kommissionen eller konventet antyda att man, inom ramen för klarläggandet av texterna, mycket väl skulle kunna utesluta artikel 299.2, i Amsterdamfördraget, som ger det rättsliga handlingsunderlaget för dessa randregioner.
Jag vill göra parlamentet uppmärksamt på de risker som detta skulle medföra på lång sikt.
(Applåder)
