# ID: svediakorp-gov431803
# author: Prodi (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-12-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,826
# sentences: 83
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr statsminister, ärade ledamöter!
Dagens sammanträde är det sista för 2002, ett år som inleddes med att euron infördes och som avslutas med ytterligare en fantastisk framgång.
Under dessa tolv månader har vi ofta - alltför ofta kanske någon säger - tillgripit superlativer för att beskriva etapperna i detta viktiga år för Europa.
Jag kan inte låta bli att använda ytterligare en för att beskriva Europeiska rådet i Köpenhamn - en milstolpe i det europeiska konstruktionsarbetet.
När jag tackade ja till tjänsten som kommissionens ordförande sade jag att utvidgningen skulle bli vår främsta prioritet: vi har hållit det löftet.
Man skulle kunna tycka - och en del kanske tycker det - att slutförandet av förhandlingarna i Köpenhamn var en ren formalitet.
Inget kunde vara felaktigare: det var resultatet av det mod och den politiska vilja som alla visade.
Framför allt vill jag framhålla det danska ordförandeskapets stora insats.
Genom att leda förhandlingarna vid flera bord samtidigt visade ordförandeskapet prov på stor kyla och de lyckades driva en konsekvent linje under svåra förhållanden.
Herr statsminister, det var verkligen en stor personlig framgång för er!
Det goda resultatet är samtidigt frukten av vårt arbete.
Under dessa tre år har kommissionen ställt upp med tolv fantastiska förhandlingsteam.
Genom att tillämpa en helt ny metod har de lyckats nå överenskommelser om 31 kapitel med vart och ett av kandidatländerna.
Under tre år har 350 av kommissionens tjänstemän och över 700 personer i vår delegation tålmodigt och i tystnad arbetat på denna väv.
Jag vill tacka Günter Verheugen, som har visat sig vara en intelligent och passionerad förhandlare.
Jag vill även tacka Eneko Landaburu och hela generaldirektoratet för utvidgning för deras engagemang och för det goda arbete de utfört.
Att få vara kommissionens ordförande vid tillfällen som detta är ett privilegium som aldrig återkommer, och i dag är jag särskilt stolt, för institutionen har verkligen gjort väldigt mycket för att förverkliga drömmen om ett enat Europa.
Men om tio länder har nått målet, så fortsätter loppet för andra.
Vi har utarbetat en detaljerad vägledning för att göra det möjligt för Rumänien och Bulgarien att bli medlemmar i unionen 2007.
Vi har bestämt ett datum för Turkiet, december 2004, för att stämma av om de vid den tidpunkten uppfyller kraven för att vi skall kunna inleda förhandlingar.
Det gläder mig att den första gemensamma handlingen från den utvidgade unionens 25 medlemmar blev en stödjande förklaring med innebörden? den integrerade och oåterkalleliga utvidgningen fortsätter?.
I de orden hör man, herr talman, ekot av den vision och den generositet som var utmärkande för unionens tillkomst.
Förklaringen upptar kommissionens förslag om en 20-procentig ökning av föranslutningsbidragen för att hjälpa Rumänien och Bulgarien i deras förberedelser inför anslutningen, och jag uppmanar dessa länder att ta vara på denna möjlighet och öka takten ytterligare.
Även Turkiet erhåller ett förstärkt paket för att förbereda sig inför kandidaturen som, jag upprepar, kommer att utvärderas uteslutande utifrån samma kriterier som gäller för övriga kandidatländer.
Det datum vi har bestämt ger Turkiet tid att genomföra de reformer som krävs för att uppfylla Köpenhamnskriterierna rent juridiskt och faktiskt.
Kommissionens rapporter och rekommendationer kommer även i fortsättningen att vara fullständigt objektiva och opartiska.
Europeiska rådet uppnådda praktiskt taget samtliga sina mål under förra veckan: jag säger? praktiskt taget? för när det gäller Cypern var vi en hårsmån från att lyckas.
Trots ett intensivt arbete från förhandlarnas och FN: s generalsekreterares sida kom vi i Köpenhamn inte fram till en lösning som vi anser vara slutlig.
Båda parter har emellertid förklarat sig villiga att fortsätta förhandlingarna och de ställde upp som mål att nå en uppgörelse senast den 28 februari.
Herr talman, ärade ledamöter!
Europa växer, men det gör även dess ansvar.
Vi bjuder in de nya medlemmarna till vårt område för fred, välstånd och stabilitet.
Men vi kan inte främja dessa värden och samtidigt göra halt vid unionens gränser.
Idén om ett enat Europa får inte bli en ursäkt för att skapa nya hinder, utan ett sätt att få med hela kontinenten i fredsplanen.
Varje utvidgning skapar nya grannar, för vilka Europeiska unionen är en magnet och en del av dem hyser en förhoppning om att även de skall bli kandidatländer.
Länderna i västra Balkan hör, enligt min åsikt, definitionsmässigt till Europeiska unionen, och rådet i Köpenhamn underströk denna möjlighet.
Stabiliserings- och associeringsprocessen är ett kraftfullt vapen och vi måste använda det dynamiskt.
Kommissionen erbjuder sig därför att samarbeta med det grekiska ordförandeskapet inför toppmötet i Thessaloniki där, det är jag övertygad om, vi bör kunna ge ett detaljerat och konkret svar på den skrivelse som de fem presidenterna från västra Balkan skickade inför Europeiska rådet i Köpenhamn.
Vi måste nu noggrant tänka över - det är vår stora uppgift och jag upprepar detta tills det verkar tjatigt - vad som skall bli unionens slutliga gränser.
Detta måste vi européer göra, och vi skall lyssna på alla förslag, men tillbakavisa all form av yttre inblandning.
(Applåder)
Diskussionen om Europas gränser är en diskussion om vår identitet.
Den diskussionen måste inledas i detta parlament och i de nationella parlamenten och den måste engagera samtliga europeiska medborgare.
Att söka efter rötterna till vår identitet innebär inte att man skapar skillnader.
Den europeiska integrationen bör i själva verket också erbjuda framtidsutsikter och fördelar för våra grannar, även om de förblir våra grannar.
Vi måste bygga upp ett finmaskigt nät av relationer med våra grannar, från Ryssland till Medelhavet, som bygger på gemensamma politiska och ekonomiska värderingar.
Detta är det nya strategiska målet för min kommission.
Denna tillnärmningspolitik borde ge våra grannar många av de fördelar som är knutna till ett medlemskap i unionen utan att de formellt blir medlemmar under överskådlig tid.
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet skulle kunna fungera som en modell, men den måste utvecklas genom en serie politiska samarbetsåtgärder.
Våra förbindelser borde organiseras med målsättningen att dela allt, utom institutionerna.
Vår tillnärmningspolitik bör vara attraktiv, den bör öppna för nya perspektiv och medföra ömsesidiga fördelar.
Den bör motivera våra partner att samarbeta närmare med unionen och den bör vara dynamisk och bygga på en strategi som medger att den genomförs strukturerat och i etapper.
Ärade parlamentsledamöter!
När anslutningsförhandlingarna avslutats bör Europas enande bli en konkret och vardaglig realitet.
Nu kan vi äntligen gå vidare med den slutliga utformningen av anslutningsfördraget.
Som statsminister Rasmussen påpekade bör det ratificeras och undertecknas i Aten i april nästa år.
Men det mest krävande arbetet under de kommande månaderna blir att informera och lugna våra medborgare, och då menar jag medborgarna såväl i medlemsstaterna som i de länder som är på väg att bli medlemmar.
Kommissionen håller på att organisera en omfattande informationskampanj i vilken ni, ärade ledamöter, kommer att spela en nyckelroll.
För bara ett par år sedan var flera av kandidatländerna diktaturer.
Många av de ländernas medborgare fruktar att de kan äventyra sin återfunna frihet och självständighet om de går in i ett nytt stort block.
I de nuvarande medlemsstaterna finns det i stället en oro för kostnaderna och konsekvenserna när betydligt fattigare länder blir medlemmar.
Till största delen rör det sig om ogrundad rädsla, därför att, som Günter Verheugen påpekade, detta är den bäst förberedda utvidgningen i EU: s historia.
Vi vet alla att kostnaden för utvidgningen är liten jämfört med kostnaden om vi inte genomför utvidgningen.
Därför måste vi sprida dessa enkla sanningar i hela Europa och vi måste samarbeta för att göra dem kända.
Utvidgningsprocessen har gått framåt tack vare en enastående beslutsamhet, tack vare politiskt mod och tack vare vår vision.
Vi måste övertyga européerna om att vi alla vinner på att stå enade, och jag tänker inte enbart på de materiella fördelar som uppkommer genom att vi fördelar välstånd och en hållbar utveckling på världens största marknad.
Jag tänker även i politiska termer: vi vinner alla, eftersom vi är medborgare i en demokratisk och ansvarsfull union.
Som jag redan har sagt beror trovärdigheten för en utvidgad union i första hand på trovärdigheten för dess institutioner och för unionen som aktiv aktör på den internationella scenen.
Av den anledningen gläder det mig att det ingicks ett avtal mellan Europeiska unionen och Nato under toppmötet som gör det möjligt för oss att leda den fredsbevarande insatsen på Balkan redan från och med nästa år.
Detta är ett ytterligare ansvar som vi måste och kan ta på oss.
Under nästa år kommer under alla omständigheter sanningens ögonblick när vi skall genomföra reformeringen av institutionerna.
Vi kommer inte att kunna hålla de löften vi ger till våra medborgare om vi inte reformerar unionen i grunden.
Medborgarnas respekt och uppskattning blir inte verklighet om vi inte bygger en union som är mer sammanhängande och enad och om vi inte förstärker dess beslutsprocesser.
Alla måste med andra ord samarbeta med ordförande Giscard d ' Estaing så att konventet blir en framgång.
Vår ökade sammanhållning och beslutsamhet bör också återspeglas i vårt internationella handlande.
Vårt växande ansvar lämnar inget utrymme, som det gjorde tidigare, åt tvekan och passivitet.
Av den anledningen är konventets uppgift och uppgifterna för alla som bidrar till dess arbete inte mindre viktigt än anslutningsförhandlingarna, för om inte konventet blir en framgång kommer vi att ha skapat ett stort men handlingsförlamat Europa.
Herr talman, herr statsminister, ärade parlamentsledamöter!
Det finns med andra ord anledning att vara optimist.
Dagarna i Köpenhamn och den generositet som framkommit i Köpenhamn - vi fruktade egoism och sprickor, men i stället fick vi uppleva en känsla av enighet mellan länder för vilka utvidgningen betyder olika saker, är något annat, upplevs på ett annat sätt, men som alla har insett den stora betydelsen av det som hänt - har visat att om vi klarar av de utmaningar som väntar oss, skulle vi verkligen kunna utnyttja den kombination av vision och pragmatiskt tänkande som har gjort Europeiska unionen till en modell för politisk integration som är unik i världen.
Avslutningsvis, herr talman, herr statsminister, ärade parlamentsledmöter, vill jag förutom min tacksamhet även framföra mina varmaste lyckönskningar inför den stundande helgen.
Jag hoppas ni alla får tillbringa denna mycket välförtjänta viloperiod i lugn och glädje med dem som står er nära.
(Applåder)
