# ID: svediakorp-gov431788
# author: Korhola (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-12-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FI
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 427
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Betänkandet från kollegan Florenz är från parlamentets synpunkt en av de största prestationerna under denna valperiod.
För det första åläggs tillverkarna nu ansvar för de apparater de säljer under hela deras livstid.
Ett tydligt individuellt tillverkaransvar är något som jag som ursprunglig föredragande av ändringsförslaget är speciellt glad över.
Just på det här sättet säkrar man en miljövänlig produktdesign och på så sätt hela direktivets ändamålsenlighet: om tillverkaren är medveten om att han eller hon är ekonomiskt ansvarig för apparaten i dess slutskede minimerar denne kostnaderna redan på förhand, det vill säga försäkrar sig om att det uppstår så litet avfall som möjligt och att den lilla mängd avfall som uppstår är återvinningsbar.
Även parlamentets vilja att förhindra? fripassagerare? har på ett rimligt sätt beaktats bland annat genom att man avkräver tillverkarna en garanti som täcker kostnaderna redan när produkterna lämnas ut till försäljning.
För det andra måste man lyfta fram vår föredragandes förträffliga lösning av insamlingsskyldigheten som genomförs till fullo, för vilken man måste kunna påvisa att fyra kilo avfall per invånare och år har samlats in.
På så sätt förblir inte ett enda gram utan ansvarstagare, fastän själva bevisbördan av olika praktiska skäl - och slutligen som en kompromiss i förlikningen - utgörs av endast fyra kilo.
Sålunda är hela kedjan - tillverkarna, importörerna, köpmännen, konsumenterna, organisatörerna av avfallshantering och återvinning samt myndigheterna - var och en ansvarig för sin del, men man har hittat en utmärkt jämvikt mellan dessa olika gruppers ansvar.
Därtill har man utnyttjat marknadsmekanismerna precis på rätt sätt: det skapas positiva incitament till ett mera ekologiskt beteende.
Tyvärr måste man säga att den ståndpunkt som rådet drev in i det sista om en lösning av kostnaderna inte hade fungerat på detta sätt, och därför inte hade haft en lika stor ekologisk effekt, fastän den eventuellt skattemässigt hade varit attraktiv för medlemsstaterna.
Jag hoppas att man i medlemsstaterna även löser ordnandet av insamlingsplatser på ett rättvist sätt.
I mån av möjlighet åligger detta de lokala myndigheterna och tillverkarens kostnadsansvar börjar vid insamlingsstället.
Jag tror att vi i direktivet om elektriskt och elektroniskt avfall har kommit fram till en förträfflig modell som vi förhoppningsvis snart skall kunna tillämpa på många andra produktgrupper.
När kommissionen bereder förslagen till dessa må den sporras av det enhälliga stöd som vi i det framlagda förslaget nu har fått av miljö- och konsumentorganisationerna och industrin inom branschen.
