# ID: svediakorp-gov431787
# author: Titford (EDD). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-12-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 548
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Vi har noga gått igenom den oro som finns när det rör de ökande kvantiteterna av elektriska och elektroniska produkter.
Det råder ingen tvekan om att denna typ av avfall är ett problem.
Det råder dessutom ingen tvekan om att problemet kommer att fortsätta att växa.
Det är emellertid en väldig skillnad mellan att hålla med om att någonting är ett problem och att hålla med om en föreslagen lösning.
Syftet med mitt inlägg är därför att få med i protokollet att jag är helt emot detta direktiv.
Min viktigaste invändning är att direktivet är ekonomiskt okunnigt.
Dess effekt kommer att bli att väldiga kvantiteter material skapas på en mycket lättrörlig marknad.
När kvantiteterna ökar som ett resultat av detta direktiv, kommer värdet av de återvunna materialen att minska, vilket gör ekonomin för återvinning oerhört osäker.
På denna grund uppmanas tillverkare och i slutändan deras konsumenter, att skriva under en blankocheck.
Man verkar inte heller på ett seriöst sätt ha bedömt problemen med rekrytering av arbetskraft.
Att samla in material kräver mycket arbetskraft, men arbetet är oattraktivt.
Antingen måste lönerna gå upp kraftigt för att möta efterfrågan på mer arbetskraft, eller så kommer systemet att trasslas till på grund av brist på arbetskraft.
De återvinningsanläggningar som krävs för att man skall följa detta direktiv kräver stora kapitalinsatser.
Med så pass osäkra vinster, verkar det osannolikt att någon kommer att engagera sig när det gäller att bygga upp de nödvändiga anläggningarna.
Till sist: Jag måste tillägga på listan över invändningar, som inte alls är fullständig, att systemet är mycket byråkratiskt och för med sig stora omkostnader och en totalt onödig börda för industrin - vilket vi brukar förvänta oss av EU: s lagstiftning.
Systemet kräver också att medlemsstaterna skapar ännu fler straffbara handlingar för att kunna reglera den kommersiella marknaden.
Handlar verkligen den europeiska sammanhållningen om att förvandla våra affärsmän till brottslingar?
Är detta verkligen vad Monnet planerade?
Det finns säkert bättre sätt.
Om det finns skattelättnader för företag som använder återvunnet material och importkontroller som gynnar produkter med en hög andel återvunnet material, såväl som skattelättnader för företag som bearbetar material, borde detta logiskt sett skapa en marknad.
Man skulle kunna se att en ny marknad skapades, som fallet var med återvinningen av bilbatterier - innan EU förstörde den.
Ett lämpligt utformat system av detta slag kunde garantera att slutanvändarna fick betalt för att de levererade avfallsmaterial, vilket är exakt det som hände med bilbatterierna och skälet till varför vi lyckades att återvinna över 80 procent av bilbatterierna - innan EU blandade sig i.
Med en sådan grad av samarbete minimeras den dyraste delen av systemet, det vill säga insamlingskostnaderna.
Närhelst det finns ett val mellan ett enkelt och effektivt system och ett som är kostsamt, byråkratiskt och ineffektivt och som också kriminaliserar näringslivet, verkar det som om Europeiska unionen alltid väljer det senare.
Om man behöver en förklaring till varför det finns en växande besvikelse över Europeiska unionen, behöver man bara titta på detta direktiv och många andra som är likadana.
