# ID: svediakorp-gov431784
# author: Van Brempt (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-12-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 522
# sentences: 32
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, fru kommissionär, herr föredragande!
Jag skall av två anledningar fatta mig kort.
För det första tycker jag fortfarande att det är litet knasigt att här för tredje gången i plenum föra samma debatt med exakt samma människor.
Den andra anledningen är dock kanske viktigare, och något mycket positivt.
Det här kan knappast kallas en debatt längre, det här är förklaringar från personer som egentligen till allra största delen är ense med varandra.
Det är det fina i det förfarande som vi gått igenom, eftersom det vid första behandlingen verkligen inte var fallet.
Vi har under diskussionens gång kommit varandra närmare.
Vi har i det avseendet varit ett starkt parlament och en stark delegation i förhandlingarna.
Därigenom har de viktigaste aspekter som fördes fram också framkommit.
Föredraganden uppehöll sig inte för inte länge vid det enskilda tillverkaransvaret.
Jag tänker inte förklara det en gång till, men det är av avgörande betydelse, det utgör ett prejudikat och det är ett sätt som vi måste fortsätta att arbeta efter i vår miljöpolitik under de kommande månaderna och åren.
Ja, det vill jag ändå rätta till, det handlar inte om kollektiv organisation, det handlar om kollektiv finansiering.
Jag vill ta upp några saker till som är viktiga eftersom vi inte lyckats få igenom dem helt och hållet.
Jag tänker till exempel på de bindande målen.
Vi har visserligen de bindande målen, men när det gäller deras nivå har vi varit tvungna att inskränka oss.
Vi har gått från 6 till 4 kilo.
Det tar jag inte så väldigt hårt av det enkla skälet att jag i mitt land, i Belgien, i Flandern, sett att vi på ett år samlat in 4 kilo och att vi ökar den siffran i mycket snabb takt.
Det säger jag också till mina brittiska kolleger.
Jag bjuder gärna in dem till Belgien.
Vi är inte alltid bäst i klassen när det gäller miljön, men när det gäller förebyggande och återvinning av avfall så är vi det.
Vi gör det också på kort tid.
Om den politiska viljan finns så går det att klara på kort tid.
Därför är det i sig bra med ett bindande mål.
Vad jag tycker är mycket synd är exportfrågan.
Vi exporterar helt enkelt flera problem.
I det avseendet har vi inte nått vårt mål av juridiska skäl.
Jag finner mig i det, men jag tror att vi via andra vägar måste se till att vi löser det problemet.
Jag skall sluta med en sista punkt som jag personligen alltid försvarat, nämligen återanvändning.
Den principen finns med i direktivet.
Jag hoppas att vi nästa gång också kan nå konkreta mål med avseende på återanvändning.
För mig återstår endast att tacka föredraganden och mina kolleger så hjärtligt för det trevliga nattliga samarbetet vi haft.
Jag har lärt mig mycket av det och det har varit väldigt trevligt.
