# ID: svediakorp-gov431771
# author: Byrne (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-12-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,036
# sentences: 39
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag vill för det första säga att jag är tacksam mot parlamentsledamöterna för att de tar upp dessa viktiga frågor.
Låt mig också säga att jag är säker på att ni alla godtar detta som ett värdefullt bidrag till debatterna i parlamentet, men ibland följs allmänna frågor upp av oerhört detaljerade frågor som bäst kan besvaras genom korrespondens.
Jag kommer emellertid att göra mitt bästa för att besvara de frågor som ni har ställt.
Jag har gjort anteckningar, och om jag inte just nu kan besvara tekniska frågor av en viss typ, kommer jag att svara frågeställaren skriftligt.
De frågor som har ställts kretsar kring frågan varför inspektionerna sköts upp och när dessa kommer att återupptas.
Som jag nämnde i mitt tidigare inlägg, sköts dessa inspektioner upp antingen därför att det fanns ett importförbud för produkter från detta land, eller därför att det i de två aktuella länderna fanns ett hundraprocentigt provresultat med hänsyn till alla produkter som kommer från länderna.
Man förväntar sig att de kontroller som finns i medlemsstaterna effektivt uppfyller den uppgift de är avsedda för, eftersom avsikten är att inspektionerna skall vara hundraprocentigt tillförlitliga.
Det är därför viktigt att man upptäcker alla restsubstanser i alla livsmedel som man tar prov av.
Jag vill bekräfta att när proven uppvisar ett positivt resultat, som jag nämnde tidigare, kasseras dessa produkter
Ett antal av er ställde frågan om det fanns några tveksamheter om standarder och om det utövades påtryckningar mot kommissionen och GD Hälsa och konsumentskydd, i synnerhet från andra generaldirektorat, i samband med genomförandet av provtagningarna eller ändringen av förfaranden, antingen genom att skjuta upp inspektioner som utförs av kontoret för livsmedels- och veterinärfrågor i tredje länder eller genom att inte göra så.
Jag bekräftar för kammaren att överväganden av detta slag aldrig påverkar ett beslut som har att göra med livsmedelssäkerhet.
Jag har påpekat detta många gånger här i parlamentet, och jag gör det gärna igen.
Oundvikligen möter man representanter från de utvecklingsländer vi talar om och ofta andra, ibland parlamentsledamöter, som påstår att Europeiska unionen kanske inför försiktighetshinder i stället för tullhinder.
Detta är en viktig fråga som man måste ta hänsyn till, men jag har alltid svarat genom att säga att skyddet av folkhälsan, konsumentskyddet och upprätthållandet av standarder som konsumenterna förväntar sig i förhållande till import av livsmedel, måste sättas främst.
Jag försäkrar de ledamöter som ställde denna fråga, att de beslut som fattas i förhållande till dessa typer av frågor - provtagning för att se om det finns restsubstanser - helt och hållet grundas på vetenskaplig analys och bedömningar som utförs av teknisk och vetenskaplig personal inom GD Hälsa och konsumentskydd, som ger råd när det rör den lämpliga vägen framåt med hänsyn till dessa frågor.
Det tas aldrig hänsyn till några andra politiska eller handelsmässiga överväganden.
Det händer helt enkelt aldrig.
När det gäller frågan om när inspektionerna kommer att återupptas, så sker detta i vår, men det är inte mycket mening med att skicka inspektörer till tredje länder - eller till dem som jag har beskrivit - för att utföra provtagning för att bestämma något som vi redan vet, för att bekräfta en fortsättning av antingen ett förbud eller en hundraprocentig provtagning.
Den enda slutsats som föreslås av dem som tog upp denna fråga är att, om dessa provtagningar och inspektioner fortsätter och man upptäcker att det fortfarande finns restsubstanser eller att hundraprocentig provtagning är ett ineffektivt och otillräckligt gensvar, bör vi, där och då, besluta att upprätta ett förbud mot import av livsmedel från dessa utvecklingsländer.
Detta är ett mycket allvarligt beslut att fatta.
Vi måste bestämma om det är ett proportionerligt gensvar på en risk som kan finnas för Europeiska unionens konsumenter, och inte bara tänka på handelsfrågorna, utan på den typ av frågor som jag är säker på att frågeställarna tänker på här i dag.
Jag vet att ni också tänker på att vi skall behandla utvecklingsländerna väl.
Detta är ingen låst fråga.
När vi beslutar vad som är ett lämpligt gensvar, måste vi ta hänsyn till alla dessa frågor och se till att gensvaren blir proportionerliga.
En av de svåraste aspekterna i mitt jobb när det handlar om livsmedelssäkerhet, är att hitta lösningar som är proportionerliga.
Mycket ofta, när man är för hård, påpekar folk detta.
Ibland när de tycker att man är för kraftlös, påpekas detta av folk från andra sidan.
Det är inte alltid möjligt att se till att alla ständigt är glada och nöjda.
Men jag är nöjd, med tanke på hur hårda inspektörerna från kontoret för livsmedels- och veterinärfrågor är i sitt arbete och under utarbetandet av sina rapporter, som finns tillgängliga på Internet för alla, såväl som med tanke på det arbete som utförs av tillsynsmyndigheterna i medlemsstaterna för att se till att hundraprocentig provtagning sker när detta behövs.
Jag tycker att detta är ett proportionerligt gensvar på den risk som man kanske har fastställt.
Vi gör ständigt översyner.
Om problem uppstår i den omfattning som skedde i Kina, bedömer man att ett förbud är det enda lämpliga gensvaret under dessa förhållanden.
Till följd av detta förbjöds import av kyckling, kräftdjur, honung och ytterligare en eller två produkter.
Det var det lämpliga gensvaret under dessa förhållanden.
Om vi kommer fram till att detta är det lämpliga gensvaret i förhållande till andra länder som försöker att bedriva handel med Europeiska unionen och skicka livsmedel hit, till skillnad från fullföljandet av ett hundraprocentigt kontrollprogram, kommer detta att ske.
Men vi har inte kommit fram till detta när det gäller de två länder som jag har identifierat.
Jag har noterat de mer detaljerade och tekniska frågor som många av er har ställt.
Jag kommer att se till att var och en av er får ett skriftligt svar i vederbörlig ordning.
