# ID: svediakorp-gov431762
# author: Korhola (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-12-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FI
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 347
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Jag vill lyckönska kollegan Nisticó till förlikningsresultatet, vilket för parlamentets del måste ses som en god prestation.
En stor del av våra målsättningar genomfördes, och direktivet kommer säkert att öka det allmänna förtroendet för såväl kvaliteten på donerat blod som för skyddet av givarnas hälsa i ett förenat Europa.
För finländarna är resultatet dock ingen fullträff.
Parlamentet godkände mitt ändringsförslag om blodgivning utan ersättning i första behandlingen i september 2001, men vi var slutligen tvungna att ge efter.
Vi hade gärna velat se att man villkorslöst tillämpat principen om frivillig blodgivning utan ersättning i hela Europa; nu nämns den bara som en önskvärd målsättning, tyvärr inte som en förpliktelse.
I den egentliga artikeln om ersättningsfrihet önskar man att blod och blodkomponenter i så hög grad som möjligt skall härstamma från sådana donationer.
Principen om blodgivning utan ersättning motverkades med argumentet att ovanliga blodprodukter är svåra att komma åt.
Själv hade jag löst frågan fall för fall utan att erbjuda ersättning för alla blodprodukter.
Från patient- och myndighetshåll var det en gång i tiden många som vädjade till parlamentet för att det inte skulle godkänna en kommersialisering av blodgivningen.
Det är framför allt fråga om en säkerhetsrisk.
Det är också fråga om en etisk risk.
Vi har även ansvar för hur övriga världen kopierar våra förfaranden.
Om vi tillåter att man idkar handel med en del av människokroppen, blod, måste man ta i betraktande att utvecklingsländerna följer Europas exempel.
Detta kan leda till utnyttjande, men även medföra ökade risker.
Dessutom har flera medlemsstater undertecknat bioetikkonventionen, som otvetydigt förbjuder ekonomiskt utnyttjande av människokroppen och delar av den, inklusive blod.
Finland behöver dock inte avstå från sin princip om ersättningsfrihet, eftersom det i inledningen konstateras att medlemsstaterna med utgångspunkt i fördraget har rätt att tillämpa striktare skyddsåtgärder.
Min önskan är att man när detta direktiv någon gång omarbetas på nytt även funderar över vilken roll principen om ersättningsfrihet spelar.
