# ID: svediakorp-gov431697
# author: Schreyer (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-12-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 749
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag kommer tillbaka till Heaton-Harris fråga än en gång rörande ansvaret för redovisningen 2001: Det var naturligtvis den dåvarande räkenskapsföraren som hela året var ansvarig för redovisningen, även för årsbokslutet 2001.
Beträffande van Dams fråga måste jag än en gång påpeka att det inte är korrekt att säga att Europeiska unionens och Europeiska kommissionens redovisning inte skulle ha motsvarat internationella normer.
Men det finns olika internationella normer, det finns nämligen normer som enbart är baserade på in- och utbetalningar, och det finns en vidareutveckling med avseende på mer företagsekonomiska kategorier.
I budgetförordningen, alltså den lag som gäller för oss och de andra institutionerna, hade det tidigare bara föreskrivits en redovisningsprincip baserad på in- och utbetalningar.
Detta motsvarade normerna, och man arbetade också på så vis.
Jag har påpekat att den fortsatta utvecklingen, även för den offentliga sektorn, är en relativt ny utveckling.
Alltså än en gång: Ifrågavarande IPSA-normer från International Federation of Accountants (Internationella revisorsförbundet) är de första normerna för den offentliga sektorn, och de antogs under år 2000, den sista antogs först i oktober 2002, alltså för två månader sedan.
Dessa normer täcker ännu inte alla frågeställningar, det vill säga att här pågår i själva verket en ständig utveckling, och såtillvida kan man nog säga att man faktiskt hör till avantgardet om man beslutar sig för - och det har vi ju gjort i och med budgetförordningen - att gå i denna riktning.
Beträffande Stauners fråga: Ni har än en gång antytt, fru Stauner, att revisionsrätten inte kommer att avge någon revisionsförklaring när det gäller redovisningen.
Det stämmer inte.
Revisionsrätten - det vill jag än en gång betona - har nu återigen för år 2001 konstaterat att avslutningen av räkenskaperna, inkomst- och utgiftsredovisningen, på ett korrekt sätt motsvarar intäkterna och utgifterna.
Ni var föredragande, huvudföredragande, fru Stauner, och ni har också bekräftat detta i er förklaring.
Jag vill än en gång förklara att avslutningen av räkenskaperna naturligtvis inte bara läggs fram för Europeiska revisionsrätten, utan också för rådet och parlamentet, det vill säga böckerna ligger öppna på bordet.
Beträffande den fråga som ställdes av Kuhne om utvecklingen av ifrågavarande datasystem: Också här återigen ett påpekande om att när jag tittar på situationen i några medlemsstater, där avslutningen av räkenskaperna görs på flera olika sätt, eftersom man nämligen ännu inte har något enhetligt system, kan jag bara säga att man 1999 här redan - det gjordes så att säga av den tidigare kommissionen - tog ett väsentligt steg, nämligen att alla poster måste föras in i böckerna i ett system.
Det var ett enormt steg även inom Europeiska kommissionen, där det tidigare fanns fem eller sju - jag minns inte längre exakt - olika typer av avslutning, som sedan skulle integreras respektive inte kunde integreras helt.
Därför var detta väsentligt, och vi vet alla att också mjukvaru- och datasystem utvecklas vidare.
Nu kommer det till exempel att bli så att i fråga om SAP-systemet, som ligger till grund för vår bokföring eller utgör vår bokföring, kommer ifrågavarande mjukvara från SAP bara att användas fram till år 2004, och i hela världen kommer nu ett nytt system att införas, som vi skall ta över, och som måste införas under denna period.
Men nu vill jag upp Theatos fråga.
Vad kommer att ske till dess?
Det pågår naturligtvis ett löpande arbete.
Nu arbetar man exempelvis med att framställa ett centralt fakturaregister och ett centralt register över avtal, som sedan alla enheter kan förfoga över.
Vi har nu SI II-systemet för de enheter som förvaltar budgetanslagen.
Därifrån kommer uppgifterna att matas in i redovisningssystemet, SAP-systemet, efter att de granskats av ekonomistyrningen.
De som förvaltar anslagen har inte någon direkt inblick i redovisningssystemet.
De har inte tillgång till det, det stämmer, men de har inte heller någon inblick.
Målet är att räkenskapsföraren skall ställa uppgifterna till förfogande för alla, så att det inte längre råder någon brist på samstämmighet, men så att säkerheten naturligtvis bibehålls, att alltså den som förvaltar budgetanslagen så att säga inte kan koppla vidare till transaktionen, utan att säkerheten skall prioriteras.
