# ID: svediakorp-gov431676
# author: Diamantopoulou (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-12-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,061
# sentences: 49
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
I dag har kommissionen antagit en heltäckande analys av medlemsstaternas strategier för att garantera tillräckliga och hållbara pensioner.
Denna rapport är frukten av en ny form av samarbete mellan medlemsstaterna, med tanke på samförståndet att medlemsstaterna bör fortsätta att bära ansvaret för pensionssystemen, och att Europeiska unionens roll begränsas till att stödja medlemsstaterna i samband med deras reformeringsinitiativ.
Detta inverkar naturligtvis inte på den gemenskapspolitik på en rad områden som påverkar nationella beslutsfattare, däribland politiken för den inre marknaden och de offentliga finansernas hållbarhet, som undersöks inom ramen för de breda riktlinjerna för den ekonomiska politiken.
Pensionernas ekonomiska hållbarhet beror dessutom väldigt mycket på hur den europeiska sysselsättningsstrategin utvecklas.
Det gläder mig mycket att Europaparlamentet stöder detta förhållningssätt, även om vi ännu inte har kommit fram till ett tillfredsställande sätt att låta parlamentet delta i högre grad i den öppna samordningsmetoden.
Avtalet om att tillämpa den öppna samordningsmetoden på pensionsfrågan slöts vid Europeiska rådet möte i Laeken för ett år sedan.
Vid detta tillfälle angavs 11 gemensamma mål som handlade om pensionernas tillräcklighet, deras ekonomiska hållbarhet och moderniseringen av pensionssystemen för att anpassa dem till förändringar på arbetsmarknaden och i samhället, i synnerhet för att se till att de tog hänsyn till kvinnors behov.
En viktig idé för hela rapporten är att det finns tre olika dimensioner: hållbarhet, modernisering och tillräckliga pensioner.
Det är inte bara en dimension som vi hittills har haft i vår EU-politik, som fanns inom ramen för de offentliga finanserna.
Man avtalade också att medlemsstaterna skulle överlämna nationella strategirapporter, i vilka de förklarar hur de skall uppnå dessa gemensamma mål.
De nationella rapporterna lämnades in i september, och det dokument som kommissionen har antagit i dag är en analys av de nationella strategierna, mål för mål.
Kommissionens syfte var inte att rangordna medlemsstaterna eller att läxa upp dem.
Den öppna samordningsmetoden för pensioner är ingen skönhetstävling.
Medlemsstaterna måste själva bestämma vilka pensionssystem de vill ha.
I vår rapport försökte vi att belysa vissa konkreta styrkor och svagheter i de nationella systemen och strategierna.
De gemensamma målen kan uppnås genom en lång rad pensionssystem.
Medlemsstaterna har antingen enhetliga folkpensionssystem som omfattar alla medborgare, eller inkomstrelaterade system där förmånerna grundas på anställning.
De relateras i varierande grad till privat sparande som komplement till dessa folkpensionssystem.
Arbetsmarknadens parter spelar en mer eller mindre viktig roll i de nationella pensionssystemen.
Det faktum att vi, trots olikheterna mellan systemen, kunde komma överens om en grupp gemensamma mål visar att man kan tala om en europeisk social modell.
Mångfalden av pensionssystem hindrar oss inte från att ha gemensamma mål inom detta viktiga politikområde.
Rent allmänt beskrev de nationella strategirapporterna det rådande läget, snarare än att de lade fram nya politiska initiativ.
Medlemsstaterna tog inte bara med olika departement vid utarbetandet, utan också arbetsmarknadens parter och andra berörda parter, och i vissa fall har det skett ett godkännande av de nationella parlamenten.
En viktig slutsats som vi kan dra av detta, är att medlemsstaterna kan klara av åldrande medborgare och undvika en ekonomisk eller social katastrof i sina pensionssystem.
Vi försöker, genom rapporten, att varken sprida onödig panik eller vara alltför belåtna över läget när det rör pensionssystemen.
Vi belyser förvisso i rapporten den positiva utveckling som har skett, men det finns också avsevärda svagheter.
I många länder har en sund finansiering av de framtida pensionsförmånerna inte säkrats.
Ett mycket effektivt sätt att åstadkomma detta skulle vara att höja pensionsåldern.
Om vi uppnådde målet från Barcelona att höja pensionsåldern med fem år, skulle vi nästan lösa våra finansieringsproblem, som fastställs i prognosen om folkpensionsutgifterna, vilken utarbetats av kommittén för ekonomisk politik.
Vi kommer emellertid bara att nå dit om medlemsstaterna gör mycket mer beslutsamma ansträngningar för att inte bara uppmuntra äldre personer att arbeta längre, utan även göra det möjligt för dem att göra det.
Europaparlamentet betonade helt riktigt betydelsen av hälsa och säkerhet i detta avseende, och behovet av att anpassa arbetsmiljön till de äldre arbetstagarnas särskilda behov.
Många medlemsstater behöver också göra mer för att förbättra tillgången till tjänstepensionssystem, särskilt för atypiska arbetstagare, bland vilka kvinnor tenderar att vara överrepresenterade.
Överförbarheten av tjänstepensionsrätter kräver också ytterligare förbättringar, och vi kommer att diskutera hur man kan främja detta med arbetsmarknadens parter på europeisk nivå.
Europaparlamentet betonade särskilt situationen för äldre kvinnor.
Kvinnor brukar leva längre än män, så huvuddelen av pensionärerna är kvinnor: ungefär 60 procent av dem som är över 65 och nästan två tredjedelar av dem som är över 75.
Könsperspektivet får därför mycket uppmärksamhet i denna rapport.
Vi kan förvänta oss att kvinnornas pensioner höjs, tack vare ett ökat deltagande på arbetsmarknaden och mindre löneskillnader mellan män och kvinnor.
Det är emellertid vanligare att kvinnor gör uppehåll i sina yrkeskarriärer.
Det är alltså fortfarande viktigt att se till att föräldraledighet ger rätt till pension och att man behåller andra rättigheter i sammanhanget, utan vilka många äldre kvinnor skulle utsättas för en fattigdomsrisk.
Vår prioritet bör emellertid vara att öka de enskilda pensionerna genom att erbjuda bättre anställningsvillkor till kvinnor.
Vad kommer att hända härnäst, i och med nästa rapport?
Europeiska rådet begärde en gemensam rapport från kommissionen och rådet.
Nästa steg blir alltså att granska kommissionens text i rådet, för att kunna slutföra en rapport i god tid före Europeiska rådets möte i mars.
Det finns inget krav på en andra runda av nationella strategirapporter och bedömningen av dessa på europeisk nivå.
Vi har emellertid åtagit oss att se över de gemensamma målen och arbetsmetoderna före 2005, som en grund för att fatta beslut om framtiden för detta samarbete.
Vi avser att samarbeta med ansökarländerna och genomföra samma övning för deras system.
Vi arbetar också med gemensamma indikatorer som skulle göra det möjligt för oss att bedöma medlemsstaternas prestationer.
Att komma överens om gemensamma indikatorer är emellertid svårt, och det låter sig inte göras i god tid före denna rapport.
