# ID: svediakorp-gov431671
# author: Pronk (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-12-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 416
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Jag tror att vi nu mycket riktigt verkligen kan vara nöjda med den här budgeten, och det har upprepats så många gånger.
Nu när jag hört var och en i den här långa debatten så undrar jag dock om det inte är litet av lugnet före stormen som vi upplever i dag.
Det har nu slutat väl, vi kom alla igenom det men vi har skjutit vissa saker på framtiden.
Hur kommer det då att gå nästa år?
Hur kan den här budgeten på lång sikt fortsätta fylla den funktion som den har just nu om det talas så överdrivet om den.
När man lyssnar på finansministrarna så verkar det som om den viktigaste delen av deras problem ligger i den här europeiska budgeten.
För människorna i Nederländerna förklarar jag att de betalar 43 euro i skatt på varje 100 euro som de tjänar och att av det beloppet går endast en euro till Europeiska unionen.
Ändå undrar var och en varför det ges ut så mycket pengar, fast det ur nationell synvinkel ändå rör sig om relativt litet pengar.
Jag är rädd för att ett av skälen till det är att det är en snygg avledningsmanöver för att inte behöva prata om alla de miljarder som ges ut nationellt.
De vill man inte granska för noga.
Man vill dock gärna se på ett ändå relativt ringa belopp, främst eftersom det så att säga går till utlandet och det är alltid lättare att prata om.
Jag tror alltså att vi måste ta hänsyn till det.
Om man till exempel ser till försvarsutgifterna, vilka naturligtvis är helt nationella, kan man konstatera att vi lägger cirka hälften av det belopp som amerikanerna lägger på försvaret men att vi bara har tio procent av resultatet.
Då kan man också tydligt se att mycket mer kan lösas med en gemensam taktik än om man gör allting var för sig.
Jag tror att den sortens tongångar har hörts för litet den senaste tiden.
Var och en är för upptagen med det relativt lilla beloppet.
Det hänger över våra huvuden och jag tror att den stiltje som nu fortfarande råder kanske blir till en storm när vi konfronteras med alla konsekvenser av utvidgningen.
Det kan vi överleva, vi har lagt en god grund, men vi måste dock vara säkra på att vi verkligen kan uthärda det.
