# ID: svediakorp-gov431663
# author: Garriga Polledo (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-12-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 551
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, rådsledamöter, fru kommissionär, ledamöter!
Det skämt vår kollega Terry Wynn berättade hade varit mycket bättre om vi istället för ledamöter i budgetutskottet hade varit finansministrar.
För övrigt skrattade vi alla lika mycket.
I dag gläds vi åt att Färms och Stenmarcks betänkanden nått konsensus i denna kammare.
De har också nått konsensus i våra förbindelser med rådet och de har i den mån det gått svarat på vad som var rättfärdiga krav från kommissionen.
Sammanfattningsvis anser vi att den nordiska dimensionen har varit mycket fördelaktig för Europeiska unionens intressen, och därför debatterar vi i dag förslaget till budget 2003 i ett läge som vi som har lång erfarenhet av budgetarbete skulle kunna kalla exceptionellt lugnt.
De nästan 100 000 miljoner euro som vi kommer att anta har liten kvantitativ vikt i unionens ekonomi men dess relativa vikt är mycket stor.
Vi får inte glömma att det som anses vara Europa, för såväl politiker som medborgare, ligger i dessa knappa 100 000 miljoner euro.
Dock döljer det slutliga samförståndet, som vi måste tacka det danska ordförandeskapet så mycket för, vilket så gärna diskuterade, inte parlamentets reservation.
Jag kommer att nämna ett par aspekter av detta.
För det första - vilket tidigare talare sagt - är denna kammares budgetbefogenheter för var dag som går mindre.
Då vi inte talar om obligatoriska utgifter, talar vi om fleråriga program eller privilegierade utgifter eller ändringsbudgetar.
För varje år som går är den procentandel av gemenskapsbudgeten som står utanför detta parlaments direkta beslut och kontroll större.
Bland de förslag som min grupp lägger fram för konventet framträder de som handlar om att ändra denna situation.
Ett representativt parlament bör bestämma om alla utgifter.
Medbeslutandet bör generaliseras utan att för den skull äventyra de jordbruks- och strukturkostnader som skall vara garanterade.
Framför allt tror jag att det är ett politiskt misstag att flytta över medlemsstaternas återhållsamma budgetar till unionens budget på det sätt man gör av två anledningar.
För det första, eftersom man tillämpar budgetrestriktioner på en budget som i sig inte kan skuldsättas.
Man kan förstå att en nationell regering som vill eller bör uppfylla stabilitetspakten måste agera i fråga om sitt allmänna underskott och om det är möjligt nå ett underskott på noll, men att tillämpa dessa årliga nivåer på budgetökningar som ligger under 2 procent årligen av unionens budget leder till en ökande otillräcklighet av gemenskapsresurser.
Man försöker få unionen att göra mer och mer för mindre resurser.
Och det miraklet är inte bara inte evigt utan dessutom ohållbart.
Hur skulle, för det andra, rådet förklara dessa ökande budgetsaldon som återlämnas till medlemsstaterna med en användningsgrad av egna medel på praktiskt taget 1 procent istället för den teoretiska 1,27 procent?
Svaret hänger i luften.
Det finns medlemsstater som använder strukturfonder de inte förbinder sig till och som inte genomförs som variabel i de nationella budgetjusteringarna.
Jag frågar mig om det är det rätta sättet att administrera Europeiska unionen, om detta parlament skall nöja sig med detta handlingssätt.
Vi hoppas att konventet hjälper oss att lösa detta problem som vi alla tagit upp.
