# ID: svediakorp-gov431660
# author: Miranda (GUE/NGL). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-12-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 602
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Som jag redan förut haft tillfälle att framhålla gör det finansieringstekniska arbete som den nuvarande budgetprocessen kräver än en gång det bekymmersamma i gemenskapens ekonomiska ramarna tydligt, och därmed behovet av att de ses över och läggs om.
Det är påtagligt att de ekonomiska ramar som beslutades i Berlin är djupt otillräckliga för att möta utvidgningens kostnader och de växande behoven när det gäller den ekonomiska och sociala sammanhållningen, och samtidigt för att lösa de nya prioriteringarna som dyker upp, främst när det gäller inrikes- och utrikespolitiken.
En översyn av budgetplanen skulle därför vara den bästa vägen.
Eller, om inte en sådan översyn genomförs, skulle en legitim och fullständig användning av alla budgetmöjligheter som fördragen ger Europaparlamentet kunna utgöra ett mindre ont, och vi kunde därigenom undvika de omfördelnings- och nedskärningsspel som vi har vant oss vid, och som så många gånger skadat tidigare beslutade prioriteringar och mål.
Jag tänker speciellt på ett särskilt drabbat område: samarbets- och utvecklingspolitiken.
I den nuvarande ramen och inför de nya prioriteringarna som har kommit fram, Kosovo, Afghanistan, men också Palestina och beloppen till föranslutningen för Turkiet, eller till och med Globala hälsofonden, har det varit oundvikligt att komprimera beloppen som skall gå till de fattigaste länderna.
Denna komprimering har utvidgats till livsmedelshjälpen, samarbetet med Latinamerika, Balkanländerna och Meda-programmet.
Bland tidigareläggningar, överföringar, reserver och icke-verkställighet, uppfylls inte ens de antagna budgetbesluten, vilket nu är fallet med 55 miljoner euro särskilt avsatta för Afghanistan.
Och fortfarande finns frestelsen att skriva in finansieringen av Globala hälsofonden i Europeiska utvecklingsfonden utan att ens konsultera de länder till vilka fondens medel skulle gå, till skada för dem.
Allt detta på grund av att man inte uppfyller principen om tillräckliga medel varför de nya prioriteringarna borde knytas till nya ekonomiska medel.
Det är uppenbart att åtminstone en översyn av det övre taket i budgetplanen för kategori 4 är ofrånkomlig, det vill säga för utrikespolitiken.
Men frågan blir än tydligare och än mer påtaglig om vi tar hänsyn till att storleken på kostnaderna för de betalningsbemyndiganden som man föreslår skall godtas utgör en ökning för 2003 med bara 1,9 procent, det vill säga, mindre än den förutspådda inflationen, vilket innebär en realminskning av budgeten för betalningsbemyndiganden.
Denna budget för 2003 blir för övrigt, i relativa termer och genom stabilitetspaktens kriterier, decenniets minsta, eftersom den bara utgör, eller är lägre än, 1,02 procent av gemenskapens BNP.
Det är meningslöst att sträva efter mer och mer Europa samtidigt som man vill anta en allt mindre budget.
Låt mig nu, när detta är sagt, meddela en positiv nyhet angående Östtimor.
Jag gratulerar till de uppnådda resultaten, dels genom att man har bibehållit en specifik budgetpost, för vilket jag har slagits, dels till ökningen med sex miljoner i denna post i förhållande till rådets förslag.
Det handlar om en positiv politisk signal till ett land och en befolkning som alldeles nyligen fick sin självständighet, och där det fortfarande råder stor brist, och som kombineras med de olika beslut vi har fattat i frågan.
Ett avslutningens ord om Palestina.
Med tanke på den dramatiska situationen i detta land är det viktigt att nästa år återställa situationen med inrättandet av en budgetpost och tillräckligt med medel, framför allt för att återskapa de investeringar som har gjorts av Europeiska unionen.
