# ID: svediakorp-gov431646
# author: Färm (PSE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-12-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,251
# sentences: 65
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Årets budgetförfarande har varit ovanligt smidigt.
Det är första gången på många år som det t.ex. inte har varit nödvändigt för oss att hålla ett budgetutskottsmöte denna sista sammanträdesvecka i Strasbourg för att lösa en massa besvärliga knutar.
Orsaken är förstås att alla parter, säkert bl.a. därför att alla känner hur viktigt det är att vi kan visa enighet inför utvidgningen, har bidragit till en saklig och konstruktiv process.
För detta vill jag framföra ett tack, inte minst till det danska ordförandeskapet och finansminister Thor Pedersen, som jag hoppas att vi får se här på torsdag.
Han har bidragit till att lotsa fram rådets medlemmar till en mycket konstruktiv uppgörelse.
Jag vill också rikta ett tack till kommissionen och Schreyer, till mina medföredragande Per Stenmarck och Joan Colom i Naval samt till budgetföredragandena från de andra utskotten som har medverkat mycket konstruktivt i denna process.
Sist men inte minst vill jag tacka mina kolleger i budgetutskottet, utskottets förträffliga sekretariat och inte minst dess förträffliga ordförande Terence Wynn, som hela tiden varit ett stöd i arbetet.
När denna process började för drygt ett år sedan var ett av mina mål att utveckla själva förfarandet i parlamentet, och jag tycker att vi har kommit en bit på väg.
Vi har etablerat en dialog kring mål och riktlinjer på ett tidigt stadium.
Vi har arbetat nära samman med de andra specialiserade utskotten för att få med dem aktivt i budgetprocessen.
Vi har utvecklat den nya budgetdebatten i september, något som säkert kommer att kunna utvecklas ytterligare nästa år.
Detta har fungerat bra.
Dessvärre måste jag också vara kritisk.
Det gäller inte vårt arbete med budgeten, men EU: s budgetsystem.
Enligt min mening är det den långsiktiga budgetplanen och det interinstitutionella avtalet som sätter sektorsvisa budgettak för sju år i taget.
Det är en helt orimlig modell.
En sådan långsiktig och detaljerad framförhållning är inte möjlig i ett modernt budgetsystem.
Det påminner mer om Sovjet.
Jag accepterar förvisso budgetdisciplin.
Jag är en varm anhängare av budgettak, men denna modell är alldeles för rigid.
Så länge den styr oss kommer vi alla att ständigt söka kryphål ur det finansiella perspektivets tvångströja.
Sedan budgetplanens tillkomst 1999 har vi varje år använt flexibilitetsmekanismen i större eller mindre omfattning.
Vi har också utvecklat alltmer kreativa, nya metoder för flexibilitet.
Vi har en nödhjälpsreserv, som vi använder på ett allt vidare sätt.
Vi har tillfört den nya solidaritetsfonden, som också är ett instrument för flexibilitet.
I år har vi själva introducerat en systematisk användning av s.k. front loading där vi letar reda på oanvända resurser i innevarande års budget för att tidigarelägga utgifter för nästa år och därigenom skapa utrymme.
Denna kreativitet har varit till stor hjälp, men den är inte särskilt öppen eller transparent.
Det är ingen bra budgetmetodik på sikt.
Jag manar därför våra kamrater i konventet att verkligen tänka över hur vi i kommande fördrag kan öka parlamentets inflytande över budgeten i sin helhet och på lång sikt och samtidigt skapa en mindre rigid och utvecklingsfientlig modell för budgettak.
Jag är också kritisk mot budgetens genomförande, även om vi på sina håll, t.ex. när det gäller biståndspolitiken, kan se förbättringar.
Det faktum att vi år 2001 fick lämna tillbaka 15 procent av medlemsstaternas avgifter till EU, därför att vi inte kunde genomföra vad vi hade bestämt i budgeten är naturligtvis orimligt.
Inför kommande år riskerar vi, om genomförandetakten fortsätter att vara låg, att regioner som har fått löften om stöd och kandidatländer som har fått generösa löften om föranslutningsstöd med all rätt kommer att protestera när löftena inte genomförs.
Om genomförandetakten däremot förbättras, riskerar vi i stället att vi får stora problem med att hålla budgeten de kommande åren om de betalningsberg som vi rullar framför oss skall verkställas samtidigt som utvidgningen tar stora nya resurser i anspråk.
Trots dessa brister tycker jag att vi har mycket att vara nöjda över.
Låt mig bara nämna några av de viktigaste områdena.
Det gäller förstås utvidgningen.
Genom den utvecklade modellen för front loading har vi kunnat förse kommissionen med de resurser som den behöver, bl.a för de 500 nya tjänster som krävs för utvidgningen.
Jag är säker på att min kollega Stenmarck kommer att tala mer om detta vad gäller budgeten för parlamentet och de andra institutionerna.
Utvidgningen har emellertid också satt sin prägel på andra områden.
De nya, stora informationsresurserna kommer att gälla utvidgningen.
En rad olika organ som får stöd från EU satsar nu de resurserna på att integrera de nya länderna.
Det gäller den sociala dialogen, ungdomssamarbete, den samlade kampen mot brottsligheten osv.
Vi har också lanserat ett nytt pilotprojekt för småföretagssamarbete, både med kandidatländer och med länderna längs unionens nya yttre gräns - Ryssland, länderna på Balkan, Nordafrika osv.
Jag tror att detta är det allra viktigaste som vi har åstadkommit.
Låt mig också nämna EU: s insatser i kampen mot fattigdom och sjukdom i utvecklingsländerna.
Även om jag personligen är besviken över att vi inte har fått fram tydligare förändringar av jordbrukspolitiken, för det vore nog det viktigaste vi kunde göra i kampen mot fattigdomen, är jag ändå glad att vi kan göra andra bra insatser.
Jag vet att det förekommer en del kritik mot att vi har reducerat anslagen till livsmedelshjälp och humanitärt bistånd.
Detta har vi dock gjort för att dels kunna tidigarelägga stöd till det svältdrabbade Afrikas horn, dels kunna frigöra resurser till Afghanistan nästa år.
Detta har gjorts bara på villkor att vi och rådet lovar att tillföra de extra resurser för detta som kan komma att behövas nästa år.
Vi har också mött kritik för vårt sätt att hantera EU: s bidrag till den globala hälsofonden.
Den kritiken tycker jag är orättvis.
Vi har förmått rådet att mer än fördubbla sitt förslag från sin första behandling, från 20 miljoner till 42 miljoner.
Vi har dessutom fått rådet att lova att försöka få fram motsvarande summa från Europeiska utvecklingsfonden.
Vi har slutligen ett gemensamt löfte att under alla förhållanden bidra med de resurser som krävs för att EU skall kunna behålla sin plats i styrelsen för fonden.
Mer än så tycker jag faktiskt inte att det är rimligt att kräva.
Slutligen har vi också uppnått en mycket bra uppgörelse om parlamentets framtida roll i utrikes- och säkerhetspolitiken, och den tror jag vi alla är nöjda med.
Kära åhörare, kolleger!
Denna budget blir inte historisk på grund av några dramatiska konflikter eller stora revolutionerande nya budgetinitiativ.
Däremot kommer den att bli historisk, eftersom det är den sista budgeten med den gamla budgetnomenklaturen.
Nästa år tvingas vi alla lära oss verksamhetsbaserad budgetering.
Den blir också historisk för att det är den sista budgeten som avser ett EU med 15 medlemsländer.
Jag är främst mycket glad över att vi faktiskt i sådan bred politisk enighet har åstadkommit de lösningar som krävs för att förbereda för utvidgningen.
Detta tycker jag är den största framgången i år.
(Applåder)
