# ID: svediakorp-gov431624
# author: Ribeiro e Castro (UEN) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-12-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 254
# sentences: 6
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Jag instämmer i stort sett med den juridiska analysen i detta betänkande om gemenskapsrätten.
Jag skulle svårligen kunna vara mer överens med föredragandens påstående om att vi står inför ett verkligt lagstiftningsmässigt, förfarandemässigt och språkligt kaos, och ännu mer enig är jag när han hävdar att de olika osammanhängande kategorierna av rättsakter som detta system består av, gör det obegripligt för medborgarna, även för de mest juridiskt kunniga.
Den nuvarande ramen innehåller inga principer om benämning av rättsakter och grundas ofta på oklara och ibland felaktiga beteckningar.
Men jag kunde inte längre stödja betänkandet eftersom man politiskt sett försöker att utnyttja dessa behov av en sammanhållen typologi för gemenskapens rättsakter och en logisk rangordning mellan rättsakterna, vilket är en brådskande nödvändighet, för att göra nya framsteg i den? långa marschen? med den mer än diskutabla federalistisk-konstitutionella doktrinen, där man de facto redan nu utgår ifrån existensen av en europeisk suverän stat med konstituerande befogenheter, och går så långt som att helt utesluta alla som helst omnämnanden av de nationella parlamenten eller faktiskt föreslår att det förfarande som bygger på själva fördragen skall upphöra.
Att göra gemenskapsrätten konsekvent och tydlig kräver verkligen inget införande av ett federalt rättsligt regelverk, och det vet vi alla.
Därför röstade jag mot betänkandet, och jag beklagar att föredraganden, som tekniskt sett har gjort ett utmärkt arbete, politiskt sett har halkat åt ett håll jag anser vara en federalistisk opportunism.
