# ID: svediakorp-gov431552
# author: Adam (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-12-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 433
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Det var dålig praxis inom jordbruket som var grundorsaken till mul- och klövsjukeutbrottet.
Grisar fick dåligt behandlat foder, vilket var dålig jordbrukspraxis.
Man rapporterade inte att grisar hade dött - dålig jordbrukspraxis.
Får i grannskapet smittades.
Dålig jordbrukspraxis blandades med dumhet när grisar som inte längre uppvisade fysiska symptom, men fortfarande kunde överföra sjukdomen, skickades till slakterierna.
Andra djur smittades och detta fördröjde fastställandet av källan till utbrottet.
Jordbruket där utbrottet ägde rum var så allvarligt smittat att man fick vänta i sex månader innan det var säkert att desinficera stället.
Dålig jordbrukspraxis ledde fram till ett läge där sjukdomen spred sig till 57 jordbruk i 16 grevskap innan man bekräftade dess närvaro.
Resultatet blev det värsta mul- och klövsjukeutbrott man någonsin hade hört talas om, som vida överträffade beredskapsplaneringen i någon medlemsstat.
Betänkandet undviker inte de förfärliga konsekvenserna för jordbrukare och landsbygdsföretag, hjärtesorgen, traumat och de ekonomiska förlusterna.
Betänkandet undviker inte heller de operativa problem som regeringen drabbades av.
Ingen försöker påstå att det inte skedde politiska misstag och att man inte misslyckades med genomförandet, men undersökningen om vilka lärdomar man kan dra visar tydligt att de beslut som fattades motiverades av det material som fanns tillgängligt vid tidpunkten.
Betänkandet är särskilt bra - det är förvisso dess bästa del - i delen som handlar om åtgärder som måste vidtas för att bekämpa framtida utbrott.
Särskild betydelse har behovet av effektiv övervakning av djurtransporter och spårbarhet.
Tyvärr innehåller betänkandet felaktiga uppgifter.
Dessa rör lagligheten och effektiviteten av avlivningen av mottagliga djur.
De rör också påståenden om överträdelser av bestämmelser om djurs välbefinnande och brister i biosäkerheten som gjorde ytterligare spridning av sjukdomen möjlig.
Man har lagt fram åtta ändringsförslag för att rätta till dessa felaktigheter.
Som ordföranden så avslöjande sade under omröstningen i utskottet, är det inte verkligheten vi behandlar.
Hörsägen och efterklokhet har varit de mest framträdande bevisen.
I verkligheten var avlivningen av mottagliga djur laglig.
Den var laglig enligt brittisk lagstiftning; den var laglig enligt gemenskapens lagstiftning.
Avlivningen var ett viktigt vapen när det gällde att få sjukdomen under kontroll.
Vaccinering hade inte fungerat i det läge som rådde i Förenade kungariket.
Verkligheten är att statstjänstemäns, veterinärers, jordbrukares, polisers, militärers och många andras heroiska insatser gjorde att man fick sjukdomen under kontroll snabbare än under det mindre utbrottet i Förenade kungariket, som inträffade 1966-68.
Detta var verkligheten.
