# ID: svediakorp-gov431517
# author: Bouwman (Verts/ALE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-12-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 470
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär!
Till att börja med vill jag som talesman för utskottet för sysselsättning och socialfrågor önska Damião, den ursprungliga föredraganden, god bättring, och gratulationer även till Hughes för hans arbete som ställföreträdande, och mer än så.
Jag tror att det här är fråga om ett viktigt fulländande av ett direktiv som framför allt avser arbetstagarnas position.
Jag instämmer egentligen med det som Meijer säger, men än en gång: det här avser alla möjliga andra kategorier av människor som har med detta att göra, och det måste vi absolut göra någonting åt.
Fullföljande alltså av direktiv 83 / 477.
Jag gläder mig precis som Hughes åt att den återvändsgränd som vi riskerade att hamna i, för att ändringsförslag som parlamentet lagt fram inte antogs, undveks genom en utmärkt insats av rådet i form av en gemensam ståndpunkt och kompletterande ändringsförslag som går något längre.
Detta innebär egentligen att vi nu har gjort tämligen stora framsteg och att asbest av alla sorter, biprodukter och produktion, är förbjudet att använda, och detta äntligen efter 25 år.
Läxan från detta är enligt min uppfattning att vi, även med tanke på inkubationstiden på 25 år eller mer, mer uttryckligen måste hantera principen om förebyggande.
Då tänker jag på ett par saker som vi hittills inte har gjort något som helst åt, såsom elektromagnetisk strålning, optisk strålning, organiskt psykosyndrom, mjukningsmedel och användandet av dessa.
Det handlar inte enbart om att ta itu med dessa produkter, det handlar också om tillämpningen i produktionsprocesser.
Av detta följer automatiskt också nödvändigheten av lagstiftning och direktiv i dessa länder, men också sanktioner, därav också ett ändringsförslag.
Även om man måste involvera arbetsmarknadsparterna i det förefaller det mig vara mycket förståndigt.
Men vem ägnar sig åt brottsbekämpning i praktiken?
Det är ju fackföreningsmedlemmar, det är arbetstagare som är medlemmar av ett företagsråd, det är ibland specialiserade avdelningar inom stora företag, och dessa måste ha något att kunna falla tillbaka på.
Det är anledningen till att vi måste ägna uppmärksamhet åt detta i vårt kommande Health and Safety-program.
Slutligen ser jag gärna att det upprättas ett register över dessa byggnader, och vad gäller detta instämmer jag med det Meijer sade.
Det hade vi också begärt.
Detta godtogs inte direkt av rådet, eftersom det finns svårigheter.
Vi skall därför kontakta rådet och försöka att komma till en lösning endera genom nationella register eller på något annat sätt, så att vi vet vilken byggnad det handlar om.
En byggnad känner jag till: kommissionens byggnad, men den är också jämnad med marken.
