# ID: svediakorp-gov431503
# author: Barnier (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-12-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,130
# sentences: 44
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, mina damer och herrar!
Genom omständigheternas makt, och eftersom jag är den sista talaren på listan, blir jag alltså den sista som talar väl om Bourlanges ' betänkande, men jag kommer inte att ha varit den enda.
Detta betänkande är faktiskt anmärkningsvärt på flera sätt, till att börja med för att det i mycket stor utsträckning omfattar en av de grundläggande punkterna i de frågor som togs upp i Laeken.
Vidare tack vare principfastheten, effektiviteten och koncisheten i de förslag som er kammare formulerar i detta betänkande, och som faktiskt leder till en verklig förenkling av vårt lagstiftningssystem, som föredragande Bourlanges själv har sagt liknar ett slags kaos.
Låt mig slutligen säga att betänkandet är anmärkningsvärt tack vare den omfattande, smidiga och skickliga framställning som lagts fram av er föredragande, vars talang varje dag motstrider vad en stor fransk diplomat, som Bourlanges känner väl till och som heter Talleyrand, brukade säga.
Han påstod felaktigt att espri tjänar till allting men inte leder någonstans.
Tvärtemot, herr föredragande, det är med espri som ert betänkande leder till en mycket väl underbyggd resolution.
Jag vill här betona att kommissionen helt och hållet samtycker till merparten av slutsatserna i denna resolution, för övrigt i enlighet med vårt eget meddelande om den institutionella strukturen, som vi utarbetade med ordförande Prodi och min kollega Vitorino här i kammaren den 5 december 2001.
Herr talman!
Jag skulle vilja betona tre punkter.
Den första rör själva principen med en rättslig uppdelning av unionen i tre delar - en konstitutionell del, en lagstiftningsdel och en tillämpningsdel - som skulle ge unionens funktion en tydlighet som den i dag i högsta grad saknar.
Denna omorganisation är faktiskt oumbärlig för förtydligandet av den roll som varje institution spelar i fråga om lagar och föreskrifter: Europaparlamentets och rådets ansvar för att utfärda lagstiftningsföreskrifter och kommissionens huvudansvar för att tillämpa lagstiftningsföreskrifterna och för att anta genomförandeföreskrifter.
Till detta kommer naturligtvis vikten av förfarandena för antagande och översyn av de framtida konstitutionella fördragen, för vilka kommissionen, liksom er kammare, hädanefter i större utsträckning vill använda sig av konventets modell.
Utöver de förfarandemässiga frågorna har parlamentet och kommissionen samma synpunkt i fråga om nödvändigheten av att införliva sektorspolitiken i det konstitutionella fördraget.
Måste jag upprepa det: vi kommer inte att få starka institutioner med en svag politik.
Min andra punkt, mina damer och herrar, som är grundläggande i detta betänkande, rör skapandet av en verklig lagstiftningsdel.
Tiden är faktiskt inne att kalla saker och ting vid deras rätta namn, som ni själv säger, och alltså att tala om europeiska lagar.
Dessa lagar skall antas av en lagstiftande myndighet som fördelas på två likvärdiga institutioner, och de skall antas med hjälp av ett enda förfarande, nämligen det jämlika medbeslutandeförfarandet som Leinen just betonade alldeles nyss.
Detta skulle slutligen ge alla medborgare ett tydligt och insynsvänligt system, även om det är uppenbart att vissa aspekter av medbeslutandeförfarandet skulle behöva rationaliseras.
Det finns för övrigt förvisso specifika fördelningar som borde genomföras på området för de konstitutionskompletterande lagarna eller också i fråga om budgeten, och i ert betänkande, herr Bourlanges, anger ni användbara sätt för att uppnå detta.
Min tredje punkt rör den roll som ni vill att Europeiska kommissionen skall spela i fråga om genomförandet av lagstiftningen.
Jag talar nu inte om de verkligt statliga funktionerna, även om jag i förbifarten noterar att man också bör förtydliga utövandet av dessa funktioner som bör fördelas mellan kommissionen, som lägger fram lagförslag, och rådet, som beslutar, med en lämplig information till Europaparlamentet.
Det gäller politik och rättsliga frågor, eller utrikespolitik och gemensam säkerhet.
Men när det gäller gemenskapsbehörigheterna för genomförandet av den europeiska lagstiftningen, vill vi, liksom ni, att de tydligt skall anförtros åt kommissionen och kontrolleras med lika rättigheter av parlamentet och rådet, det vill säga av den lagstiftande myndighetens och budgetmyndighetens två institutioner.
Randzio-Plath betonade för övrigt den punkten.
Det är här fråga om en grundläggande rationalisering för att veta vem som gör vad i Europeiska unionen och för att införa större öppenhet och ansvar i utövandet av dessa genomförandebefogenheter.
Det är i detta hänseende som jag måste framföra två farhågor till er, mina damer och herrar, som kommissionen har angående två punkter i ert betänkande.
Den första tog Frassoni upp alldeles nyss.
Det gäller möjligheten att, åtminstone delvis, anförtro genomförandebefogenheter åt en annan myndighet än kommissionen.
Mina damer och herrar!
Låt oss akta oss för att uppmuntra eller underlätta vad som skulle kunna likna en uppdelning av den lagstiftande makten inom Europeiska unionen.
Den andra punkt som oroar oss har Corbett och Pervenche Berès, liksom andra, tagit upp, och det är punkten om beviljandet av en allmänt tillämpad vetorätt för parlamentet och rådet i fråga om genomförandeåtgärderna.
Jag talar om just genomförandeåtgärderna.
Denna punkt är för närvarande föremål i tillämpliga delar för en diskussion som förs inom ramen för utarbetandet av förslaget till ett interinstitutionellt avtal om förbättringen av lagstiftningen, och min kollega de Palacio kommer att ta upp den frågan här i kammaren i morgon.
Jag upprepar här inte kommissionens ståndpunkt, som ni känner till.
Låt mig bara säga att varje institution i fråga om genomförandeåtgärderna måste kunna utöva sin företrädesrätt självständigt, i jämvikt med de andra institutionerna, och genom att undvika att påföra medborgarna och de ekonomiska organen risken med en rättslig osäkerhet.
Herr talman!
Jag skulle sammanfattningsvis innerligt vilja gratulera ledamöterna i utskottet för konstitutionella frågor och er föredragande till det inspirerade arbete som de genomfört med detta betänkande.
Vi måste kämpa för att införa de ambitiösa slutsatser som framkommer i betänkandet.
Det finns nämligen, herr föredragande, mina damer och herrar, vissa olikheter mellan Bourlangesbetänkandet, i den utformning i vilken ni är i stånd att anta det, och slutsatserna från den arbetsgrupp som Amata leder inom ramen för konventet.
För att överbrygga dessa olikheter i utformningen av det framtida konstitutionella fördraget är det oumbärligt att kommissionen och ert parlament fortsätter att arbeta i samma riktning inom ramen för konventet.
Ni kan lita på att Vitorino och jag själv kommer att göra det.
Det är faktiskt en fråga som Kaufmann och Duff tog upp alldeles nyss, och som gör Bourlanges ' betänkande ännu mer användbart och aktuellt.
(Applåder)
